Jag kan tycka att Alliansen i allmänhet och Moderaterna i synnerhet ska dra ner tonläget några hack när det handlar om att ha krånglat till det med parkeringsavgifterna i Visby.
Det blev inte så bra i år men det blev det inte förra gången heller. Eller gången före det.
Det är svårt att uppdatera minnet genom att söka i GT:s arkiv på vilka beslut som tagits i frågan de senaste åren. Beslut fattas och rivs upp och politiken och juridiken verkar sällan eller aldrig gå i takt.
Efter hårda och långdragna förhandlingar var Alliansen redo att gå till beslut om parkeringsavgifter våren 2010. Kjell Skalberg (C), dåvarande ordförande i tekniska nämnden, trodde att han lyckats få ihop en kompromiss och gemensam, hyfsat långsiktig, lösning för frågan. Oppositionen var med på tåget för att få ett politiskt hållbart system för parkeringsfrågan. Det behövdes sannerligen efter de senaste turerna där det ena dagen var p-avgift den andra inte. Om man hårdrar det hela.
Olika beskrivningar finns av vad som föregick det sammanträde där Folkpartiet plötsligt la ett eget förslag som genast fick stöd av Moderaterna. Folkpartiet ville dock inte kännas vid att de la ett helt nytt och annat förslag än det som alla så sent som dagen innan varit överens om. Folkpartiet menade att det bara var ett "tillägg" man ville ha genom att föreslå att p-avgifter skulle gälla endast sommartid.
De flesta andra bedömer det nog som en väsentlig förändring av liggande förslag.
Moderaternas beteende är än mer märkligt. Partiet röstade för parkeringsavgifter i alla politiska instanser, samtidigt som man på andra arenor sade sig vara mot p-avgifter. Man lovade till och med att om man fick större stöd i valet hösten 2010, skulle man ta bort systemet helt. Som om man inte redan satt i majoriteten och kunde använda sitt befintliga mandat.
Istället valde Moderaterna att överklaga ett beslut som de själva varit med om att fatta utan att protestera. Man använde inte sitt politiska inflytande utan agerade som om man satt i opposition och inte kunde påverka besluten.
Alliansuppgörelsen innebär att alla partier ska vara med på gemensamma förslag. Om p-avgifterna var en så viktig fråga för Moderaterna hade man kunnat stoppa det genom att rösta nej. Om man i förhandlingarna fick igenom en annan fråga "i utbyte" så är väl det också en överenskommelse man fick stå för?
Å andra sidan skulle man kanske locka till sig de röster man behövde för att få större inflytande om ett annat alliansparti utmålades som syndabock och maktfullkomligt..?
Hur mycket taktik och rävspel som låg bakom detta agerande vet bara Moderaterna själva men resultatet vet vi: det blev maktskifte på Gotland och schabblet med p-avgifterna vägde förmodligen tungt i vågskålen hos många väljare.