Den nya finansministern Magdalena Andersson (S) inledde veckan som gått med att försöka legitimera regeringens skatthöjningar. ”Det har blivit väldigt tydligt att ladan är helt tom. Det är inget dukat bord vi kommer till – det är helt avskrapat. Frågan är om ens bordet står kvar.” Men inte ens hennes mättade bildspråk kan ändra på det faktum att den förra regeringen lämnade efter sig offentliga finanser i ordning och reda.
Kritiken mot Anderssons svartmålande verklighetsbeskrivning har inte låtit vänta på sig. Den kommer förstås från politiska motståndare som genomskådar spelet där Socialdemokraterna försöker berättiga sina skattehöjningar. Men kritiken har också kommit från bland annat Finanspolitiska rådet, en myndighet som oberoende granskar regeringens finanspolitik. Den menar att den förra regeringens politik var välbalanserad under finanskrisen och det som sedan varit en utdragen lågkonjunktur. Det är med andra ord en helt annan bild än den finansministern nu vill pränta in.
Andersson har via media låtit meddela att hon anser att Finanspolitiska rådet inte tar ”tillräcklig hänsyn till utgångsläget”. Så avfärdar en minister den myndighet vars uppgift är att genom granskning se till att regeringen för en ansvarsfull finanspolitik. Anderssons ovilja att lyssna på någon annan än sitt eget partis strateger är anmärkningsvärd i sig. Men verkligt bekymmersamt är även att den nya rödgröna regeringen ämnar driva en politik som bygger på skattehöjningar och ökade bidrag, istället för att underlätta för riktig jobbframväxt.
Regeringens lösning på de flesta utmaningar är en utbyggnad av den offentliga sektorn. Det kostar. En rad skattehöjningar har därför föreslagits och för en dryg vecka sedan skickades förslagen ut på remiss. Och enligt remissvaren som snabbt fått komma in då budgeten snart ska presenteras kostar skattehöjningarna dessutom mer än vad de smakar. Dagens Industri hade i fredagstidningen gått igenom svaren och beskrev kritiken som massiv.
Inte heller på detta område kom kritiken enbart från mer väntat håll, utan från såväl flera myndigheter som fackförbund som ser problem med skattehöjningarna. Det gäller särskilt avtrappningen av jobbskatteavdraget, återinförd löneskatt för äldre och att fler ska betala statlig inkomstskatt.
Saco menar bland annat att skattehöjningarna gör det mindre lönsamt att utbilda sig. Ekonomistyrningsverket framför att intäkterna som regeringen räknar med överskattas rejält och varnar dessutom för att höjningarna leder till både minskat utbud och efterfrågan på arbetskraft. Det vill säga färre jobb och färre som vill jobba. Även Arbetsförmedlingen pekar på risken för minskat arbetskraftsdeltagande – och lyfter fram att det i synnerhet drabbar kvinnor.
Det går bara att hoppas att Magdalena Andersson, och den självdeklarerat feministiska regering som hon ingår i, inte visar samma nonchalans mot dessa instanser som hon gjorde mot Finanspolitiska rådet när det helt riktigt förklarade att ladan inte alls är tom.