LEDARE
Mitt hem är min borg heter ett gammalt talesätt och för mig gäller det i högsta grad även om jag har vissa problem med ordvalet borg. Kanske revir passat bättre.
I mitt hem vill jag vara trygg och skyddad från inkräktare.
Därför har jag väldigt svårt för dörrknackare. Inte om det är barn som vill sälja majblommor ska sägas. Inte heller dörrknackare som visar sig vara släkt eller vänner.
Men främmande människor som tar sig rätten att ta min tid och uppmärksamhet i anspråk, som kräver mina pengar eller min röst, de är inte välkomna. Vare sig i telefon eller vid dörren.
Jag tycker att det är påträngande och det inkräktar på min integritet och mitt revir.
Både Socialdemokraterna och Moderaterna håller under våren på med just dörrknackarverksamheter. De är på turné i svenska bostadsområden för att ”lyssna in” vad väljarna vill ha och efterfrågar.
Jag fick ett vykort i veckan där Socialdemokraterna deklarerade att jag inom kort ”kommer att få besök” av dem. Det var självklart inte menat som en provokation utan en vänlig förvarning men det är något i hela idén som provocerar mig, att de tar sig rätten att bjuda in sig till mitt hem.
Det har inget med mitt jobb att göra utan just att mitt hem är min borg. Där väljer jag och ingen annan vem som ska bjudas in.
”Men hur ska man bete sig för att slippa klagomål? Det spelar ju ingen roll vad man som politiker gör, inget passar tydligen” kanske vän av ordning tänker när hen läser detta.
Alla partier vill ”lyssna in” (detta hemska uttryck) eller få ”inspel” (inte mycket bättre det) och det är självklart bra att man tar in synpunkter från personer utanför partiernas egna kretsar. Men det är en sak att efterfråga synpunkter, en helt annan att själva bjuda in sig i mitt hem.
Ett bättre sätt att lyssna är att vara mer delaktig i debatten, det är där de engagerade finns. Istället för att fnysa nedlåtande åt en handfull debatthuliganer borde man ta sig tid att lyssna till de andra. Studera hur fattade beslut tas emot och uppfattas. Berätta mer om vad det är som driver en som enskild politiker, inte bara i hast skriva under ett debattinlägg som nån i riksorganisationen har författat. Vara personlig och uppriktig hellre än att tänka taktiskt för att vinna politisk prestige.
Presentera sina politiska idéer och stå upp för dem hellre än att välja att driva enkla frågor som man vet ”går hem i stugorna”. Inte vänta till sina memoarer med att berätta vad man egentligen skulle ha velat göra medan man var aktiv.
Att vara mer personlig och spontan i politiken kräver dock också att man tillåts trampa fel ibland. Utan att för den skull tvingas löpa gatlopp och avgå. Men om man som politiker visar att man också är människa tror jag att även chansen att bli mer mänskligt bemött ökar.