Lugn och ro i skolan
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Lugn och ro i skolan vill vi nog alla ha Hans, frågan är snarare hur vi skapar det. Lars Leijonborg och folkpartiets tro att vägen dit går över tidiga betyg, betyg i ordning och anteckningar om skolk på betyget är inte min. Jag tycker deras syn är ganska verklighetsfrämmande och inte beaktar det samhälle vi lever i. Inte minst de sociala villkor många barn och unga lever under.
Kort sagt, de barn som inte får stöd, trygghet och gränser hemma, får det inte ett dugg mer för att skolan skickar hem ett icke godkänt betyg. Hos dessa barn är risken stor att IG-betyget får motsatt effekt mot vad man vill uppnå. För att förbättra de här barnens skolresultat måste vi istället både förbättra skolan och deras övriga livsvillkor.
Jag anser att det är viktigt att skolan noggrant följer varje elevs utveckling och tidigt ger extra stöd till de elever som behöver det. På Gotland genomför skolan sedan många år nationella prov i årskurs fem. Sedan några år följs läsutvecklingen upp enligt ett schema där det finns olika delmål redan från förskoleklassen, och vidare genom grundskolans årskurser.
För att ytterligare förbättra insatserna och ge tidigare stöd har förskolan på Gotland i år börjat använda ett diagnosmaterial för barnens språkutveckling. I grundskolan pågår arbetet med att i dialog hem, elev, skola göra en individuell utvecklingsplan för varje elev.
Min bild när jag besöker gotländska förskolor och skolor är att det finns en stor kompetens kring hur man stödjer barnens språk och läsutveckling, men man önskar ibland mer resurser och ibland bättre samverkan med socialtjänst och barnpsykiatri. Något som jag arbetar för att förverkliga. Jag skulle dessutom önska ett större engagemang från föräldrarna i barnens hela skolgång ända upp i gymnasietiden.