LEDARE
Efter flera veckors intensiv valrörelse är det snudd på omöjligt att samla tankarna för att på kort tid göra nån sorts analys. I skrivande stund visar prognoserna på ett kaotiskt parlamentariskt läge i riksdagen, precis som så många befarat.
Precis som i förra valet gör det ont i hela kroppen att se Sverigedemokraternas framgång. I fullmäktige på Gotland lär vi få se tomma stolar. Stolar som kunde ha intagits av personer som har en idé och tanke med Gotland men som nu kommer att vara vakanta i nån sorts protest som inte kommer att leda till något mer än en försvagad demokrati.
Det har varit mycket hårda ord och fulspel i valrörelsen. Ibland har man nästan velat logga ut och återkomma i dag när allt är över.
Men i valrörelsens allra sista slutskede ändrade den lite karaktär. Kanske var det för att målsnöret var nära, kampanjarbetarna kunde lossa lite på slipsen, tagga ner och inse att det inte fanns så mycket mer att göra. Det var bara att åka in i mål.
När programledarna i TV4 bad statsministerkandidaterna Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt säga något positivt om varandra visar de upp två helt nya persona. Varma leenden och ärlig uppskattning.
Och när Sverigedemokraterna portar tidningen Expressen från sin valvaka sluter samtliga andra riksmedier upp och erbjuder tidningen sitt eget material.
Konkurrensen är en sak, att stå upp för pressfrihet och yttrandefrihet är större. SD trampade i klaveret med ett brak i sitt försök att få det till att Expressens källor är tveksamma. I själva verket är det självklart en hämnd för att man avslöjat företrädare efter företrädare som hatande nättroll. Och i sann SD-logik stärker det sannolikt partiet ännu mer.
Men där nånstans fick vi en viktig påminnelse att en förkrossande majoritet av alla röstberättigade svenskar står för ett öppet, välkomnande och mångfacetterat Sverige. Det är något att tänka på och vara stolt över en dag som denna.
Nästa steg är dessa 90 procent slutar bråka om vem som är mest antirasist och även här tror jag att den nu avslutade valrörelsen lärt oss en del.
Vad gäller Centerpartiet så var det fascinerande att se hur partiet från att ha varit bespottat och uträknat blev en av vinnarna i slutspurten.
Annie Lööf som hånats var plötsligt en stjärna i de flestas ögon. Vi som följt hennes väg sedan hon valdes till partiledare har sett hennes förmåga från början.
När folk lagt huvudet lite på sned och beklagande frågat om hon snart ska avgå har jag känt det som att jag ansågs som lätt hjärntvättad när jag svarat att nej, hennes stöd är stort och hon är både begåvad och förankrad.
Centerpartiet gynnas inte särskilt av Lööf-effekten som kanske kom för sent. Å andra sidan tappar inte partiet på långt när så mycket som många trott och hoppats. På Gotland ser det ut som partiet får ungefär lika stor andel i procent, men fler röster.
Vem som får styra på Gotland är inte klart när jag måste lämna denna sida. Moderaterna och Socialdemokraterna verkar tappa mest. SD ökar mest.
Man undrar sannerligen vad de som röstat på partiet anser sig ha röstat på eftersom det finns varken företrädare eller lokala politik.