Aftonbladets ledarsida beskrev på måndagssidan SVT-utfrågningen av Socialdemokraternas statsministerkandidat Stefan Löfven i söndags kväll som ”en i stort sett meningslös föreställning”.
Anledningen till det omdömet var att programledarna Anna Hedenmo och Mats Knutson ställde frågor som Löfven redan sagt att han inte tänker ge besked om innan valet. ”Det blev ganska tråkigt”, menade den obundet socialdemokratiska tidningen, som förstås ändå sällar sig till rösterna som ropar på behovet av förändring för Sverige.
Även socialdemokratiska Värmlands Folkblad gav på måndagen subtil kritik mot programledarna i public service som ställde frågor om att Löfven inte före valet talar om för väljarna vilken politik som finns med i det tilltänkta rödgröna alternativet. ”Poängen kan ju inte vara att sätta dit en partiledare”, menade ledarsidan.
Meningslöst, tråkigt och felställda frågor, så kan utfrågningen av Löfven sammanfattas från ett vänligt inställt perspektiv.
Men för att tala klarspråk: Löfven gick varken genom rutan som en statsmannamässig eller särskilt rolig statsministerkandidat. Det går alltid att ha synpunkter på format och vilka frågor som ställs, men på fråga efter fråga gav Löfven svävande svar.
Oförmågan att vara konkret går att orera över, men det är samtidigt inte speciellt lustigt att den kandidat som kan bäras fram som Sveriges statsminister av de rödgröna ropen på förändring inte själv uttrycker klart vad den förändringen innebär.
Att Löfven inte vill precisera vad ett samarbete med Miljöpartiet skulle innehålla, för att partierna enligt vad som uppges först vill ha sina styrkeförhållanden fastslagna som valresultat, kan i någon mån förstås. Men med tanke på att S och MP skiljer sig åt politiskt på flera fundamentala områden vore det ärligt mot väljarna att tala om på förhand vilka löften som kommer att få ge vika. En regering fattar alla beslut kollektivt. Och ska MP ingå kan det vara svårt för S att exempelvis hålla fast vid det besked Löfven trots allt givit om att MP inte ska få inflytande över försvarsfrågan.
Nåväl, Löfven utlovar förändring. Men vad det till exempel blir av de 20 000 traineejobben som S har föreslagit, för att slå två flugor i en smäll och låta staten betala ungdomsjobb i äldreomsorgen, är osäkert. Helt statligt subventionerade jobb kan strida mot EU-regler om statsstöd, menar experter. Hur många jobb i skogsnäringen det egentligen blir med satsningarna som S har skisserat kunde Löfven inte heller tala om i utfrågningen. Istället formulerade han sig i termer av att S vill ”anta utmaningen”.
Det tycks inte bara vara samarbetet med andra som ska ta form efter valet, även S egna löften ska få innehåll och verklig prislapp först då. Så formas inte en genomtänkt och folkligt förankrad politik för att stärka hela Sveriges konkurrenskraft och välfärd.
En meningslös utfrågning kan tyckas, men en viktig tankeställare för väljare som ännu inte bestämt sig – då inget tyder på att Löfven kommer att svara mycket klarare efter valet.