Krönika
Jag blir uppringd av en journalist. Hen vill diskutera S ”off the record”. Jag säger direkt att jag inte har något anonymitetsbehov, men att jag däremot vill veta vad vi ska prata om. Hen fnissar lite och säger ”ja men det här med Löfven, att han ska vara kvar”. Ja? undrar jag. Hen vill veta vad jag tycker om Löfvens besked och även huruvida det är läge att omförhandla Januariavtalet (JA). Jag suckar lite inombords. Igen? Men självklart ska vi prata.
Det blir en hyfsad intervju, men efteråt kan jag inte låta bli att fundera över hur det blev så här. Personligen tog jag emot Löfvens besked med glädje. Jag är en vän av tydliga spelregler, och analogt: hellre dåliga nyheter, än inga nyheter. Att Löfven står till förfogande att leda S i valet 2022 är dock en god nyhet. Under Löfvens ledning landade JA, som inte är en socialdemokratisk dröm i alla delar (dock i ett flertal!), men som ger förutsättningar att styra Sverige på ett hållbart sätt, och som håller SD:s destruktiva agenda på behörigt avstånd. Med fast hand har Löfven därmed lett S till faktisk seger i två val i rad. Tredje gången gillt är allt annat än omöjligt.
”Ja men opinionsläget då?” undrar journalisten. Ja, visst är opinionsläget besvärande, det stämmer till eftertanke. Jag är dock skeptisk till att ett partiledarbyte skulle råda bot på opinionsläget. Jag tror att behovet av socialdemokratiska reformer är större än på länge - till exempel för att landa en rättvis omställning som fungerar i hela landet och syftar till hållbar tillväxt - men kanske kräver en ny tid nya arbetssätt, utan att vi tullar på målet om att utjämna klyftor. Jag upplever Löfvens besked som ett styrkebesked, som ger arbetsro och tydliga spelregler. Det uppskattas alldeles särskilt i en vardag som i övrigt är väldigt föränderlig.
Och JA då? Nej, det är inte perfekt. Ja, om mandatfördelningen sett annorlunda ut, hade vi sluppit såväl förändringar i LAS som fri hyressättning i nyproduktion. Där är vi inte. Alternativet till JA är och förblir en högerkonservativ regering, med allt vad det innebär ifråga om såväl arbetsmarknad som marknadshyror. Och nej, jag tror inte att det är dags att omförhandla. Vi vet vad vi har, men inte vad vi får. Att initiera en omförhandling är att öppna Pandoras ask. Låt oss göra det bästa möjliga att liggande avtal istället.
Sammanfattningsvis: jag gillar faktiskt att Löfven ska leda oss i valet 2022 och jag vill inte omförhandla Januariavtalet. Det som förvånar mig är att det förefaller ha nyhetsvärde att en socialdemokrat tycker så här, och vill stå för det.