Ljum debatt om Europas säkerhet

Politik2006-01-18 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Sälenfjällen är täckta av en spöklik mjölkvit dimma som gör att slalomåkarna varken ser eller syns - fjällen är ett hav av ett vitt ingenting. På Högfjällshotellet letar sig dock inte dimman in - även om en del dimmiga företeelser finns. Bland annat har Sveriges television släpat hit deltagarna i deras nya dokusåpa "Toppkandidaterna". Motiveringen till att de gästar Folk och försvars rikskonferens är enligt företrädare för Folk och försvar att såpan kommer öka intresset för politik bland unga. Vilket man minst sagt kan ha delade uppfattningar om, men svaret lär väl komma när såpan väl sänds.
Intresset för att delta i konferensen från både beslutsfattare, olika delar av försvarsmakten, intresseorganisationer och medier är stort men verkar inte riktigt leda någon vart. Det är en förvånansvärt ljummen debatt i Sverige kring försvars- och säkerhetsfrågor. Terrordåd, naturkatastrofer och grov internationell brottslighet är bara några saker som borde ha ett allmänintresse och skapa en livlig debatt. Och trots att rikskonferensen i år arrangeras för sextionde gången verkar den ha svårt att faktiskt få samma genomslag som sommarens motsvarighet - politikerveckan i Almedalen - har, även om den veckan ju avhandlar fler ämnen så är likheterna många mellan arrangemangen.
När både moderatledaren Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Laila Freivalds gavs 20 minuter var att ge sin syn på säkerhetspolitiken var de förvånansvärt överens, i alla fall ytligt sett. Båda anser att EU:s utvidgning är ett av de bästa sätten att garantera säkerhet i hela Europa. Laila Freivalds menade att med Turkiet som medlem kan EU påverka Mellanöstern och Fredrik Reinfeldt betonade att internationell kriminalitet endast kan bekämpas genom samarbeten.

Synen på Nato skilde
Skiljelinjen var synen på Nato. Moderatledaren menade att Sverige var bland världens mest Nato-anpassade, till och med mer än dagens medlemsländer. Medan Freivalds fortfarande anser att svensk utrikespolitik sköts lättast och bäst utifrån alliansfrihet. Moderatledaren vill dock inte att Sverige ska ansöka om medlemskap i försvarssamarbetet innan en tydlig parlamentarisk majoritet finns.
Intressant nog tog ingen av de två talarna upp måndagens debattartikel i Dagens Nyheter där forskaren Mike Winnerstig menade att Sverige inte kan vara trovärdigt alliansfritt då försvaret av landet är beroende och starkt sammanlänkat med övriga nationers försvar - framför allt Nato-medlemmar. Han skrev också att EU inte under överskådlig framtid kan bygga samma insatsstyrka och försvar som Nato har - och eftersom flertalet av EU:s medlemmar dessutom är medlemmar i Nato behövs det inte heller.
Sverige har efter de senaste försvarsbesluten bantat det nationella försvaret till förmån för internationella insatser tillsammans med företrädelsevis styrkor från Natoländer. Detta borde ju få var och en att inse att det vore bättre att ha rösträtt i den organisation som vi bygger vår säkerhet på. Men det verkar som om dimmorna från Sälens fjäll smyger sig in säkerhetstänkandet och fördunklar omdömet hos landets ledande politiker. För uppenbarligen verkar alliansfriheten lika flyktig som ett dimmoln men lika ogenomtränglig som sikten på Hundfjället.