Vår Gud är oss en väldig borg, börjar en gammal psalm. Någonstans mellan alla Wimbledon-titlar vände och vred Tage Danielsson på det där, och fick till "Vår Borg är oss en väldig Gud".
Samma ställning i den allmänna opinionen verkar nu intas av finansminister Anders Borg, som har sin egen hästsvans av beundrare. Hans ställning verkar faktiskt inte ens ha försvagats, sedan han nyligen gav uttryck för att hans känner mycket plikt och lite lust inför sitt ämbete. Men det är kanske så att många förstår att jobbet som finansminister kan vara trist och viktigt samtidigt.
Budgeten som presenteras i dag, men som redan är känd och omskriven, är stark. Regeringen kan infria sina vallöften i förtid. Det blir ytterligare ett steg i jobbskatteavdraget och restaurangmomsen sänks. Till höstbudgeten aviserar man att brytpunkten för statlig inkomstskatt höjs och pensionärernas skatt sänks.
Tillsammans med beskedet från i förrgår, om nya åtgärder för att fixa brister i sjukförsäkringen, så innebär det att alliansen äntligen tar initiativet. Av någon anledning verkade alliansens företrädare bli blyga och överlät köket åt Socialdemokraterna medan de kokade i sin egen soppa.
Kortsiktigt har det inte skadat alliansens ställning. I Demoskops mätning som presenterades i år fick Moderaterna 36 procent medan Socialdemokraterna låg kvar under 30 procent. Men politik handlar inte bara om procent och om att maximera opinionssiffrorna för stunden, utan också om att bilda opinion och styra agendan på längre sikt.
Se hur det gick för Mona Sahlin under förra mandatperioden, som inledningsvis satt still i båten och gick mycket bra i opinionsmätningarna. Men när valet närmade sig visade det sig att siffrorna innehöll mycket luft. Det är med väljare som med pengar. Lätt fånget, lätt förgånget.