Under de senaste tjugo åren har Sverige liberaliserats i en rasande takt. Inget annat land med en avancerad ekonomi har legat i närheten av samma tempo. Men även om avregleringar, privatiseringar och valfrihetsreformer har gjort Sverige friare, är slaget långtifrån vunnet.
I senaste numret av The Economist hyllas Sverige tillsammans med våra nordiska grannar. Vikingarna har tagit över Margaret Thatchers reformkraft, heter det, och levererar resultat både vad gäller ekonomisk konkurrenskraft, social hälsa och lycka bland befolkningen. För normalbegåvade personer med genomsnittlig inkomst är det i Norden man skulle vilja bo, skriver tidningen.
Sverige har anledning att vara stolt. På tjugo år har vi gått från världens mest reglerade skolsystem till världens mest liberala. Att den svenska staten inte får lägga sig i vem som äger en skola är unikt. Och att eleverna får välja i vilken skola de vill gå finns i övrigt bara i Chile.
Vidare har arbetsinvandringen frigjorts från överflödig byråkrati; i dag räcker det med att bli anställd för att få komma till Sverige och stanna kvar. Fram till år 2008 var det en myndighet som beslutade om en person behövdes som arbetskraft i Sverige.
När vissa reformer inte omedelbart givit önskat resultat har regeringen vidtagit åtgärder för att avhjälpa de fel som uppstått.
Trots framstegen är det många strider som återstår att utkämpa.
Om 20 år kommer 100 sysselsatta att behöva försörja 100 icke sysselsatta över 15 år, enligt regeringens Pensionsåldersutredning. Detta beror dels på att en allt större del av Sveriges befolkning utgörs av pensionärer. Dels beror det på förlamande regler på arbetsmarknaden.
Förra veckan kraschade jobbpakten efter att LO slängde in bevarande av arbetsrätten som ett oeftergivligt krav i förhandlingarna med Svenskt Näringsliv. Det var en förlust för alla ungdomar som vill jobba, och för alla arbetsgivare som inte tilltros förmåga att sköta sina företag.
Vidare förs en klåfingrig föräldrapolitik. De folkvalda lägger sig i dag i familjers vardagsliv genom att ge diverse förmåner till familjer som gör som staten vill.
Ett exempel är de reserverade dagarna i föräldrapenningen. För att inte tala om jämställdhetsbonusen som hittills varit ett fiasko och endast givit extrapengar till familjer med bra inkomst som skulle delat lika på dagarna i vilket fall.
Sist men inte minst har Sverige fortfarande, näst efter Danmark, världens högsta skattetryck. Förvisso har förmögenhetsskatten avskaffats, vilket resulterat i att kapital i större utsträckning stannar kvar i Sverige. Men den progressiva inkomstskatten jagar bort unga talanger.
Ambitiösa medborgare, som investerat tid och möda i avancerade utbildningar i Sverige får en förmånligare tillvaro i andra samhällen med lägre inkomstbeskattning än det svenska. Mitt i allt beröm erkänner The Economist att smarta svenska entreprenörer flyttar till London. Där har vi ett stort problem.