För många år sedan när jag var ny som matematiklärare i Uppsala hade jag en elev vars föräldrar försökte övertyga mig om att dotterns matematiska utveckling mådde bäst av vardagsmatematik. Ekvationer betraktade föräldrarna som förlegat och repressivt.
Deras förslag var att vi räknade ihop bodnotor med Ikea-katalogen som grund. Väl hemma på Gotland konfronterades jag med en pappa som på ett föräldramöte högt inför alla hävdade att: "Det där med bråkräkning har jag aldrig förstått vad det ska vara bra för. Dom försökte lära mig det på Lövsta också men jag förstår det fortfarande inte."
Jag tror att alla lärare och kanske speciellt mattelärare då och då står inför elever och föräldrar som ifrågasätter nyttan med det som man förväntas lära sig. På lärarhögskolan förbereddes vi något inför uppgiften att försvara våra ämnens legitimitet som det hette.
Matematik har nog i alla tider varit ifrågasatt. Det är nog en naturlig reaktion på att det faktiskt är ganska svårt att lära sig.
Som väl är stod jag emot föräldrarnas välmenta tips om Ikea-kataloger och att hoppa över bråkräkning. Jag är väl medveten om att få av oss i vardagen räknar speciellt mycket.
I vardagen kokar vi ägg till frukost, beger oss av till arbetet som vi efter några år klarar utan allt för vidlyftiga intellektuella ansträngningar. Kanske klarar vi oss egentligen utan det mesta vi lärt oss i skolan om vi bara ser till vardagen.
Men ändå är det ju inte så. När jag tar emot nya elever så har jag ingen möjlighet att veta något om hur deras vardag kommer att se ut. Inbillar jag mig att jag kan veta det så är det fördomar jag har.
För mig är mina elever alla sådana som har alla möjligheter framför sig. Mina elever ska fritt kunna välja utbildningar till ingenjörer, till sjuksköterskor, till ekonomer, till arkitekter eller agronomer eller vad det nu är.
Gemensamt för alla dessa utbildningar är att de kräver matematikkunskaper långt utöver vardagsmatematik. Jag kommer aldrig att gå med på att mina elever som företrädesvis kommer från arbetarhem och glesbygdsfamiljer utan akademisk bakgrund inte ska få tillträde till utbildningar som gör det möjligt för dem att ta arbeten som ger status, makt och pengar. Varför skulle jag gå med på att överlåta den högre matematiken och därmed högstatusjobben till ungdomar ur övre medelklass? Aldrig!
Vi som följde matematikläraren Stavros i SVT:s serie om 9A inspirerades och stärktes av att se en lärare som återerövrade klassrummet.
Framme vid katedern och på tavlan växte det fram spännande matematik. Han pratade matematik så att ungdomarna fick begrepp och äntligen kunde börja ställa de rätta frågorna istället för att bara ifrågasätta.
Den aktuella erfarenheten är att vi behöver fler lärare som faktiskt har något att komma med framme vid katedern, som kan berätta och förklara och levandegöra.
Vi behöver inte fler lärare som släpper eleverna fritt i biblioteket och på nätet för att "forska".
Ex Cathedra