När Ryssland gick in militärt i Georgien 2008 följde de internationella reaktionerna ett mönster. Sverige och de baltiska länderna var skarpa och tydliga i sin kritik. Andra EU-länder, som var starkt beroende av energiimport från Ryssland, tonade däremot ner sin kritik.
Med gasledningen Nord Stream gjorde sig Västeuropa än mer strategiskt beroende av rysk naturgas. Tyskland är Europas största köpare av rysk naturgas. Och det är ju inte utan att det märks när Tyskland nu försöker navigera sig genom Krimkrisen och konflikten mellan Ryssland och Ukraina.
Än värre kan Tysklands beroende av Ryssland bli i framtiden i och med snabbavveckling av tysk kärnkraft. Den ryska statliga energijätten Gazprom skriver på sin hemsida att: "Inom ramen för Gazpromgruppens affärsutvecklingsstrategi för Europa så undersöker även Gazprom Export, Gazprom Marketing & Trading, och Gazprom Germania möjligheterna att starta nya elkraftsprojekt i Tyskland."
Det ukrainska försvarsdepartementet gav i går order om att alla ukrainska trupper ska dras tillbaka från Krim. I praktiken kan det tolkas som en bekräftelse på att Ryssland helt har tagit över halvön. Och det finns ju många andra grannländer där Ryssland anser sig ha legitima skäl att skydda ryska intressen och folkgrupper som identifierar sig som ryska. I Ukraina. I Baltikum. I Moldavien. I Kazakstan. Och så vidare.
De sanktioner som EU-länderna hittills har riktat mot Ryssland kan inte sägas ha haft någon effekt alls. Men om det är något som spelar roll för Ryssland så är det exportintäkterna från energisektorn.
Omkring 60 procent av den ryska statens intäkter kommer från försäljning av gas, olja och kol. Detta framhålls som en anledning till att Ryssland aldrig skulle blockera energiexporten till Europa av politiska skäl.
Men ryska staten har ju vid många, många tillfällen visat sig berett att använda energiexporten just som ett utrikespolitiskt påtryckningsmedel. Som i januari 2009 då Ryssland drog åt gaskranarna till Ukraina i två veckor. Vilket drabbade ett dussin andra länder. Bland annat fick man avbryta produktionen vid viktiga industrianläggningar. Bristen blev särskilt svår i Bulgarien, Serbien och Bosnien.
Så nog kan Ryssland tänka sig att orsaka ekonomisk skada både på hemmaplan och på bortaplan om man anser det politiskt motiverat. Och agerandet av de länder som är beroende av rysk energi antyder att de gör samma bedömning.
Nord Stream är en del av den infrastruktur som kanaliserar rysk inflytande över Europa. Och som möjliggör för Ryssland att agera som man gör på Krim i dag och någon annanstans i morgon.
Europa behöver göra sig mindre beroende av fossil rysk energi. Det är ett långsiktigt projekt men akut nödvändigt för avspänning och stabilitet i vårt hörn av världen.