Flera olika nya byggprojekt strax utanför ringmuren beskrevs i en artikel i GA i går. Det gällde Östercentrum och kvarteret Järnvägen söder om innerstaden.
Det är alltid svårt att bilda sig en uppfattning om nya stadsmiljöer enbart på grund av planer och översiktliga skisser. Det man ser för sitt inre öga överensstämmer ju inte alltid med det intryck man får av det faktiska resultatet.
Men en sak är klar. Det är fullt möjligt att förtäta statsbebyggelse samtidigt som miljön blir trevligare och människovänligare. Att bygga hus ovanpå parkeringsplatser förstör ju exempelvis inga av stadens gröna lungor och hus kan verkligen vara att föredra framför ofta ödsliga och blåsiga slätter av asfalt.
Att bygga extra våningar på befintliga hus eller på illa använda markområden kan också förhöja stadsmiljön.
Vi är i Sverige, tycker jag, alltför obenägna att låta staden vara stad. Jag har säkert nämnt det tidigare, men jag hörde en gång en intervju med en världsberömd arkitekt som jag tyvärr glömt namnet på. Om Sveriges största urbana centrum – Stockholm – sade han att det inte är en stad, det är hus i en skog. Det gäller naturligtvis inte de mest centrala delarna, men tittar man på hela Storstockholm så ligger det faktiskt väldigt mycket sanning i överdriften.
Kanske är det just Sveriges sena men snabba urbanisering som bidragit till denna utspridande stadsplanering. Av betydelse är säkert också att mark inte är en bristsvara på samma sätt i Sverige som i många andra länder, vilket bidragit till att städerna har kunnat fläka ut sig på bredden.
Men jag tycker verkligen inte att en "gles" stadsmiljö är detsamma som en bra stadsmiljö. Många gånger kan det tyvärr bli tvärt om.