Det har precis varit 8 mars och den internationella kvinnodagen. En dag då det precis som alla andra dagar är viktigt att fortsätta analysera, prata och kämpa för kvinnors frigörelse och rättigheter.
Men jag saknar samtal om min mamma. Var är samtalen som ska leda till de politiska förslag där min mamma och alla våra mammor som kommer hit till Sverige i vuxen ålder får ekonomisk trygghet?
Ja, jag vet att resursfördelningen även skiljer sig mellan kvinnor födda i Sverige. Men jag tänker lyfta min egen mamma både för att ingen annan gör det och för att resursfördelningen av makt ser olika ut mellan kvinnor beroende på bland annat klass, etnicitet och ålder.
Klassresa nedåt
Vi alla som befinner oss i exil har gjort en klassresa nedåt på flera olika nivåer. För att ta ett konkret exempel är det inte helt ovanligt att utbildade ingenjörer eller läkare hamnar med timanställning på jobb med dåliga villkor och arbetsmiljö.
Min egen mamma har jobbat som kassör, taxichaufför och på mina föräldrars egen pizzeria.
Jag tänker ofta på de kvinnor som kommer till Sverige i vuxen ålder och på att de behöver bli garanterade bättre förutsättningar att kunna försörja sig.
Även den strukturella diskriminering och arbetsvillkoren som sker på arbetsmarknaden har lagt sig som en skugga som skymmer för en trygg ekonomisk situation för deras del. Långsiktigt tillkommer en låg pension som ytterligare en del av problemet.
Garantipension nära fattigdom
Jag blir orolig för min mamma när jag läser att ungefär hälften av alla kvinnor som går i pension i Sverige idag får en garantipension. Inte för att de får en garantipension. Men för att nivån den ligger på är en så låg summa att den klassas som gräns till fattigdom enligt EU.
Den ekonomiska tryggheten för våra mammor som kommer i vuxen ålder till Sverige är precis lika viktig som den ekonomiska tryggheten för alla andra mammor.
Jag vill ge våra mammor samma hopp och trygghet som de uppoffrade sina vänner, familj och hemland för att ge oss. En jämn resursfördelning av ekonomi där dessa kvinnor finns med i beräkningen är en relevant fråga som borde väga högt på dagordningen hos politiker.
Sadla om
De av våra mammor som jobbar inom lågbetalda och slitsamma yrken får ibland höra att de ska “sadla om”. Det är en logik som inte tar hänsyn till att alla inte har de förutsättningar som behövs för att sadla om.
Dessutom undrar jag vad som skulle hända om alla som till exempel jobbar inom vården byter jobb. Vem ska ta hand om våra gamla då?
Min mamma är på ett politiskt plan ointressant som individ. Men om vi ska analysera strukturen, vad händer om hon som trots allt utbildade sig till ingenjör och tog sin examen vid 47 års ålder inte kan jobba av någon anledning. Vad händer med andra mammor som har det ekonomiskt kärvare och blir sjukskrivna eller arbetslösa.
Våra mammor har kämpat för vår trygghet, nu är det vår tur att kämpa för deras trygghet.