I morgon söndag firar Ukraina sin nationaldag, för att uppmärksamma dagen då landet bröt sig ur Sovjetunionen. Denna gång är det ett stympat Ukraina som högtidlighålls. Ryssland har i strid med internationell rätt ockuperat Krimhalvön, och den återstående gränsen mot den mäktiga grannen i öst är mycket instabil. Proryska rebeller gör livet till ett helvete i regioner som Donetsk och Luhansk.
I somras vaknade vi till den fruktansvärda nyheten att ett passagerarflygplan tillhörande Malaysia Airlines, på väg från Amsterdam till Kuala Lumpur, hade kraschat mitt i orosområdet. Hundratals passagerare – barn, vuxna, äldre, ja hela familjer – bragdes om livet i en till synes helt meningslös handling. Kort senare framgick med stor sannolikhet att de proryska rebellerna skjutit ned Malaysia-planet.
Nyligen upptäcktes ett försök att från rysk sida smuggla in gods i det rebellockuperade området förtäckt under täckmanteln ”hjälpsändning”. Ryssland var alltså återigen på väg att kränka Ukrainas integritet.
Vi får emellertid inte glömma att landet nu är i stort behov av verklig hjälp och riktiga vänner. Varje dag i en statslös tillvaro som invånarna i östra Ukraina går till mötes innebär att barn inte får gå till skolan, äldre och sjuka inte får den vård och omsorg de behöver samt att arbetstillfällena blir färre och färre när ingenting kommer in och ingenting kommer ut ur de rebellkontrollerade ”folkrepublikerna”.
Alliansregeringen stöder via EU och Internationella Valutafonden Ukrainas ekonomiska återhämtning. Vi går också till val på att kraftigt stärka den svenska försvarsmakten, däribland försvaret av Gotland, för att säkra vår egen territoriella integritet. Så lyder alltså beskedet när Moderaterna, Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna samarbetar i regeringen. Tanken svindlar över vad resultatet istället blir om Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ ska samarbeta i försvarsfrågan.
Ukraina har också en egen hemläxa. Inrikes skapade problem som växande korruption och uteblivna ekonomiska reformer har lett till ett land i ekonomisk recession. För tio år sedan, när Polen blev EU-medlem, var välståndet i Polen på samma nivå som i Ukraina. I dag har den genomsnittliga polska medborgaren ett välstånd som är tre gånger så högt som den genomsnittliga ukrainarens. Ukraina hjälps emellertid inte av hot och territoriella kränkningar från Ryssland.
Det är en fullständigt oacceptabel och ohållbar situation. På söndag är det hela Ukrainas nationaldag. Låt oss göra det till allas vår nationaldag. Låt oss fira den med förhoppning om fred och frihet i ett land som alltför länge plågats av motsatsen.