Låt Hanna komma fram
Foto: Tommy Söderlund
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det var inte mycket man hade att komma med i form av konkret politik.
Det vara mest defensiva returer om alliansens politik, mycket få egna konkreta definitioner av den egna politiken.
Är det så här man hanterar en debatt så förstår jag att man hellre avstår.
Det som av vissa klassas som "tråkigt" när partier möts för att bryta argument, tycker jag är tillfredsställande och något positivt. Nämligen att man är överens om mycket vad gäller grunden för vårt samhälle.
Och att man kan erkänna det.
För alla vill ju ha en fungerande välfärd där de som behöver den mest ska stå först i kön.
Där man kan försörja sig på sitt arbete och delta i samhällslivet på lika villkor.
Det är ju vägarna dit partierna har olika syn på.
Det blev en del prat om Rut- och Rot-avdragen och här blir skillnaderna däremot tydliga mellan centern och socialdemokraterna. Socialdemokraterna tycker så klart också att det är viktigt för privatpersoner att få livspusslet att gå ihop. Och att fler kvinnor kan starta företag och komma ur arbetslösheten.
Alla dessa bitar uppnås med avdraget för hushållsnära tjänster.
Ändå är det fel. Det finns inget annat argument än att man värderar detta arbete till noll och ingenting.
Åke Svensson påpekade flera gånger att det finns andra sätt att bättra på jämställdheten och självklart är det så. Rutavdraget är ingen helhetslösning på bristen på jämställdhet.
Men efter detta konstaterande skulle man kunna tänka sig att det kom några exempel på vad oppositionen skulle erbjuda istället. Men inte.
Slutsatsen måste vara att det är bättre att gå arbetslös än att försörja sig på att städa.
Jag fattar det inte.
Lars Thomsson och Eva Nypelius frågade hur de lokala socialdemokraterna ställer sig till att miljöpolitiken i en eventuell rödgrön regering kommer att leda till höjda bensinpriser (cirka två kronor), flygförbud och långsamtgående färjor.
- Ni då, ni samarbetar ju med moderaterna, blev svaret från Åke Svensson som tycker att att miljöpartiets lösningar är "nya och häftiga".
De gånger Hanna Westerén svarade fick man en helt annan känsla av ideologiskt engagemang. Hon svarade lugnt men med en synbar övertygelse om den egna politiken. Hon slog inte ifrån sig utan konstaterade att man är överens om mycket och att det är viktigt att komma ihåg.
Hon slog fast att det är en utmaning, och att den är gemensam, hur vi ska klara framtidens välfärd. Att man inte är främmande för effektiviseringar för att höja kvaliteten i offentlig verksamhet. Och att man är för både skattesänkningar (när ekonomin tillåter) och skattehöjningar när det behövs för att klara välfärdens kostnader.
Som jag sagt många gånger tidigare är den socialdemokratiska politiken värd mer än somliga av dess företrädares sätt att debattera. Det var hälsosamt att lyssna mer på Hanna Westerén än man annars får göra.
Det är bara att hoppas att de socialdemokratiska väljarna använder personkryssen för att lyfta tillbaka henne till den förstaplats på listan som hon fråntogs av partiet vid fastställandet av årets vallistor.