Om sommarsemestern inte blir så lång så går det nog att leva med. Det finns ju länder där de bara har två veckors semester och de kan ändå stå ut ett helt arbetsliv. Och nog går det bra att jobba mycket, så länge arbetsmiljön är dräglig och man känner att man får möjlighet att göra ett bra jobb.
Men en arbetssituation som den som verkar ha varit rådande på somliga avdelningar på lasarettet i sommar, den kan verkligen bryta ner ork, motivation och lojalitet. Så verkar också ha skett, att döma av artikeln i gårdagens GA. Det är nedbrytande när man tvingas ”slita som ett as”, samtidigt som man känner att man ändå inte räcker till för patienterna.
Just situationen på lasarettet i sommar var också ämnet för en politisk debatt i Radio Gotland i går eftermiddag. Där ventilerades för all del en och annan gångbar idé för framtiden. Som att man måste analysera vad denna plötsliga uppgång i gotlänningarnas sommartida vårdbehov (jämfört med förra året) berodde på.
Men det var ju ingen som levererade några förslag som enkla och lätt genomförda botemedel. Och det beror väl bland annat på att det inte finns några sådana enkla lösningar.
Region Gotland måste bli en bra arbetsgivare för vårdpersonal. Det blir bara viktigare och viktigare, då bristen på vårdpersonal i Sverige ser ut att bli än svårare. Det är svårt att rekrytera läkare och sjuksköterskor, speciellt i somliga specialiteter. Svårt att hitta vikarier. Och än svårare kan det naturligtvis bli om öns lasarett får rykte om sig att vara en plats som man gör klokast i att undvika att ta fast anställning eller vikariera vid.
Hur blir man en bra arbetsgivare? Till att börja med får man inte försätta sig i en situation där man får offra personalens väl och ve för att inte svika patienterna. Kortsiktigt måste patienterna ha den högsta prioriteten, men långsiktigt får man ju svårt att lösa även den mest grundläggande uppgiften om det sker genom att man ”förbrukar” personalen.
Sedan handlar det om många olika komponenter för att man ska bli en bra arbetsgivare. Lönesättningen är givetvis en parameter. Viktigt är också arbetsvillkor där man känner att man har inflytande och arbetar i välfungerande enheter. Jag undrar om inte vårdförbundets representanter i radiodebatten var något på spåren när de påpekade att de största problemen på lasarettet i sommar har varit i de två största avdelningarna, där personalomsättningen också är stor.
I sammanhanget kan jag inte undvika att tänka på att öns två privata vårdcentraler tycks kunna hantera sina rekryteringar. Hansahälsan trodde sig till och med kunna driva en vårdcentral i Roma, utan att behöva förlita sig på de hyrläkare som Regionen länge varit hänvisad till.