Välutbildade lärare är den enskilt viktigaste faktorn för elevernas resultat, skrev Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén nyligen i DN. Hon bekräftar bilden av att svenska skolan har tappat i resultat och nu ligger illa till i kunskapsundersökningar som Pisa.
Hon menar att forskning visar att lösningen inte är att förstatliga skolan, utan snarare se till att skolans rektorer och lärare får större utrymme att forma undervisningen. Och att fördelningen av pengar till skolorna ska styras utifrån elevernas behov och inte en per skalle-baserad skolpeng som nu.
Andra skäl till den svenska skolans sämre resultat är de ökande klyftorna i Sverige. Barn från hem med sociala svårigheter har påverkan på skolresultaten och borde leda till större resurser till skolor med många barn från socialt utsatta områden. I dag är det nästan tvärtom att de välartade familjernas barn får mer. Skolan måste satsa mer på de som har de stora behoven, för det avgör framgången i vår demokrati och utvecklingen av vår tillväxt och arbetsmarknad.
Det finns bra och framgångsrika skolor och dessa måste bli förebilderna. Rektorerna måste bli pedagogiska ledare och inte som nu administratörer, byggansvariga och allmänna problemlösare. Med rektor som pedagogiska ledare kan lärarna utvecklas och fortbilda sig till att klara de krav som elever med särskilda behov har. Vi har ett annat Sverige och Gotland nu, som kräver en annan skola än den som fanns för 40 år sedan.
Det bästa vore om det kunde bli blocköverskridande politisk enighet om skolans utveckling. Om alla elever i gymnasieskolan på Gotland får en dator, så löser inte det alla problem. Lärarnas pedagogiska roll är viktigare.
Socialdemokraternas främsta skolpolitiker Mikael Damberg vill gärna satsa mer pengar på undervisningen. Men det innebär också större krav på rektorer och lärare att nå bättre resultat genom att se och utmana varje elev. Och att kunskaperna blir relevanta på dagens arbetsmarknad. Där läsförmåga och läsförståelse är avgörande.
Det är viktigt att stärka läraryrkets status och det sker inte bara genom högre lön. Det handlar också om att politikerna satsar på skolan och inser vilken enorm betydelse den har för samhällets demokratiska utveckling, liksom för arbetsmarknad och tillväxt.