Skolan har blivit en het politisk fråga och partierna slåss om vilket av dem som förstört den svenska skolan mest.
Betyg eller inte betyg är en enkel fråga som det är lätt att ha åsikter om, för eller emot. Men viktigare än betyg är en skola som hänger med i sin tid, som lär eleverna att förhålla sig till en omvärld där skolan och lärarna knappast är den enda källan för kunskap och information.
Ett kritiskt förhållningssätt är kanske det viktigaste av allt att förmedla till de unga människor som växer upp i dag.
Att det skulle ha behövts i skolan även för dem som är medelålders i dag är uppenbart när man ser hur vuxna människor utan att blinka köper myter och manipulerade budskap som sprids på framför allt sociala medier.
Betyg är ett sätt för elever och lärare att mäta utvecklingen och hur väl skolan lyckas hjälpa eleverna att nå målen. Olika elever lär sig olika lätt, alla är inte lika långt framme i sin utbildning. Så är det oavsett om detta dokumenteras på ett papper eller inte.
Skillnaderna försvinner inte bara för att man låter bli att mäta dem.
Innehållet i utbildningarna och lärarnas förutsättningar att förmedla detta borde vara den stora politiska frågan. Att skapa långsiktighet även om utvecklingen i samhället kräver anpassning av läroplaner.
Den svenska skolan är så mycket bättre än sitt rykte och det borde ligga under politikens värdighet att svartmåla den för att skaffa sig politiska poänger. De internationella mätningar som görs ska självklart tas på allvar.
Men då måste man också ta till sig forskning om vilka metoder som fungerar, sluta att dela in elever i ”hög- och lågpresterande”, eller göra det till ett problem att det finns elever som lyckas.
I en rapport som kom från Skolverket i början av december förra året konstaterar Karolina Fredriksson, undervisningsråd på Skolverket att: ”Den etablerade bilden att medfödd begåvning avgör om en elev kommer nå de högsta resultaten i skolan måste omvärderas”.
Enligt rapporten visar forskningen att det inte finns någon speciell pedagogik eller undervisning som fungerar särskilt för högpresterande elever. Det som påverkar mest är, föga förvånande, lärarnas ämneskunnighet, kompetens, engagemang och att de har höga förväntningar på eleverna och ger mycket stöd och hjälp.
Dessa kvaliteter är de bästa för alla elever, oavsett hur snabbt de lär sig eller ”medfödd begåvning”.
Lärarna är alltså nyckeln. Med denna insikt är det bara för politikerna att göra det de kräver av eleverna: lära sin läxa.