Gymnasieskolan står inför svåra prövningar och relationerna mellan lärare och ledning är frostiga, som framgår av GA:s artikel om förvaltningschefen Jan Holmquists möte med personalen.
Situationen får inte utvecklas till ett skyttegravskrig med låsta positioner. Så var är det då som Jan Holmquist i första hand bör ge efter?
Jag är inte bekymrad över planerna på att öka den genomsnittliga klasstorleken. Det har gott stöd i forskningen. Undervisningens kvalitet och resultat påverkas mycket litet av klasstorleken. Det är lärarna det hänger på.
Kanske är jag färgad av min egen gymnasietid, men indragningar i den rika floran av program stör mig i sig heller inte. Det kan till och med vara bra.
Mer undervisningstid för lärare kan också gå bra, naturligtvis beroende på förutsättningarna.
Men ambitionen att ännu mer styra hur lärarna disponerar sin arbetstid tycker jag är missriktad.
Lärarrollen har urholkats på många sätt. Kommunaliseringen är en aspekt på denna urgröpning. Men det handlar också om detaljstyrning, omfattande dokumentation, administration, en ny tidsödande möteskultur med mera. Mycket av detta står närmast i vägen för undervisningen och fråntar lärarna det övergripande ansvaret och kontrollen.
Detta har bidragit till att göra läraryrket mindre attraktivt. Ytterligare påbud ovanifrån om hur och var arbetstiden ska lokaliseras blir ytterligare ett steg längs denna negativa utvecklingskurva. Lärarna ska stärkas i sin yrkesroll. Inte reduceras till maktlösa utbildningsmaskinister som stämplar in när de kommer till jobbet och (så blir det naturligtvis) stämplar ut när de går hem. Yrket kräver ett engagemang som man inte slår av och på. Det är inget åtta-till-fem-jobb och ska inte behandlas som ett sådant.
I Finland har lärarna fått behålla sin starka ställning. De tjänar också något bättre än sina svenska kollegor. Dessa båda faktorer, tillsammans med en annan (och kanske mer "gammaldags") studiekultur, är starkt bidragande skäl till att Finland presterar så mycket bättre än Sverige i internationella jämförelser av elevernas kunskaper.
Skrota stämpelklockan för lärare och ge dem frihet under ansvar. Det tror jag är en nödvändig förutsättning för en positiv utveckling för skolan.