LEDARE
Två övergivna och lätt förfallna platser, två grupper av entreprenörer som var för sig såg något vi andra inte såg.
De gavs chansen att förverkliga sina visioner med hopp och löften om att kunna tillgodogöra sig sina investeringar på sikt. Trots att de inte ägde marken eller fastigheterna.
Det skulle ha kunnat bli två goda exempel på hur det privata näringslivet och regionen tillsammans använde sina resurser för att skapa något bra, något nytt och långsiktigt.
Nu är istället både Leva Kungslador och Snäcks Camping två sorgebarn som sått split och skapat irritation.
Här finns det, om man hårdrar det, två reaktioner: de som tycker att allt är regionens fel och de som tycker att det är rätt och lagom åt företagen i fråga att de hamnat i knipa.
Som jag påtalat flera gånger tidigare finns det anledning att reflektera över, inte bara regionens förmåga att förstå företagen, utan också behovet av företag som förstår hur en kommun fungerar. En kommun kan inte vara flexibel på samma sätt som ett företag. Man har politiska beslut och lagar som styr. Det går sakta och är trögflytande för att det är så det måste vara.
I dag ska regionfullmäktige besluta om riktlinjer för markexploatering och försäljning av mark och fastigheter. Genom Leva och Snäck har man två erfarenheter som är viktiga inför detta beslut.
Det handlar om att hitta en balansgång för att stötta dem som ser utveckling och möjligheter där vi andra bara ser en gammal lada eller en nedgången camping. Det måste också finnas någon form av garanti eller ersättning för den som vågar investera miljonbelopp i en anläggning på mark man inte själv äger.
Vi står inför en sommar där vi, förhoppningsvis, får fler besökare än tidigare år. Genom Gotlandsbåten når vi nya målgrupper och även om den billiga resan möjliggör att lägga mer pengar på boende så är huvudgruppen de som tidigare inte alls hade råd att resa hit. Stugbyar och campingplatser är därför avgörande för att kunna möta efterfrågan. Nu avvecklas den största campingen i Visby, åtminstone för ett år. Det är helt enkelt inte bra.
Samtidigt är det SCAB självt som valt att säga upp avtalet och ta bort villavagnarna som hade lov att stå kvar till våren 2015. Också det förståeligt eftersom företagare måste ha framförhållning och säkra sitt kapital. Om platsen återställs kan den användas som husbils- och husvagnscamping denna sommar så vitt jag förstår, men det måste finnas nån som driver campingen också.
Här driver SCAB två parallella spår: man har stämt regionen för att ha brutit avtalet, samtidigt som man försökt förhandla fram olika lösningar för hur det ska fungera tills detta är löst.
Regionen kan inte agera på samma sätt, men när man väl började jobba med frågan har viljan till en lösning knappast saknats.
Frågan är varför man väntade så länge.