LEDARE
En intressant aspekt när man talar om vårt kulturarv och vikten av att bevara det är vilket ögonblick i tiden det är som ska bevaras.
Kulturarvet har knappast varit konstant och alltid sett ut som det gör vid just den tidpunkt vi anser bevaransvärd.
Vår kultur, både det sätt vi lever, husen, föremålen och kläderna har ju blivit som de blivit tack vare utveckling, inflytande från andra kulturer och en kontinuerlig mänsklig aktivitet.
Medeltidsveckan är precis avslutad, den 30:e i ordningen. Visst, det blir lite stökigt och bullrigt, men för mig är det obegripligt hur man kan reta upp sig på något som faktiskt är helt fantastiskt och helt unikt.
Jag är ingen lajvare och tycker det är jobbigt att bli intvingad in något rollspel jag inte själv valt att delta i. Men att ströva runt på marknaden längs Paviljongsplan är fullt möjligt även för nutidsmänniskor och även om vi lever i ”kulissen” året runt är det inte svårt att tänka sig in hur det är att komma hit som besökare och uppleva en faktisk tidsresa.
Tornerspel, gycklare, fakirer och teater erbjuds i vartenda hörn och mycket är gratis.
Medeltiden pågick under en lång period så här finns således utrymme för många olika sorters historia att lyfta fram. Men det finns alltid någon som tycker att just hans (det är oftast en han) version ska gälla, allt annat är oseriöst.
Det gotländska kulturlandskapet har också formats av människan och hennes sätt att leva. Vårt öppna landskap, ”Sudrets väna lövskogsprakt”, ”Nordrets raukar stup och hällar”, beror på människorna som bott här genom århundradena. Att stoppa all modern mänsklig aktivitet för att ”bevara” landskapet fungerar inte. Det kommer att växa igen och bli otillgängligt.
Därför måste bevarandet alltid gå hand i hand med mänsklig närvaro och mänsklig påverkan. Särskild omsorg måste läggas vid bevarandet, utvecklingen går lite av sig själv.
Till exempel skulle våra fiskelägen på kort tid kunna förvandlas till exklusiva strandbyar med inglasade verandor, pooler och instängslade trädgårdar med välordnade blomsterrabatter.
Därför är det bra att det finns klara och tydliga förhållningsregler för hur en strandbod rent fysiskt får förändras.
Samtidigt kommer våra fiskelägen ganska snabbt att överges och förfalla utan mänsklig närvaro. även här krävs en balansgång mellan att bevara och utveckla.
Om man bara får ha sin strandbod som ett museum från husbehovsfiskets tid kommer många bodar snabbt att förfalla. Kan man däremot laga kvällsmat där en stekhet dag för att dra nytta av svalkan från sjön, och sen lägga sig att sova för att vaggas till sömns av vågorna, då har vi en helt annan möjlighet att hålla våra fiskelägen levande.
Det finns ett utrymme mellan glasverandorna och museibodarna.
Låt oss använda det.