Landshövdingen har ett ansvar att överklaga

Landshövdingen. Cecilia Schelin Seidegård kan inte låta sig nöja med åklagarens ordknappa besked.

Landshövdingen. Cecilia Schelin Seidegård kan inte låta sig nöja med åklagarens ordknappa besked.

Foto: Rolf Jönsson

Politik2013-05-17 05:55
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Det har inte blivit lättare att skicka anonyma hotbrev. Tvärt om. Elektroniska hot kan ofta spåras till källan, oavsett om det rör sig om e-post eller sms. Då kan det vara betydligt svårare att spåra avsändare till hot som inkommit med gammaldags snigelpost.

I det uppmärksammade fallet med mannen som skrivit till landshövdingen om hur hon bör avlivas, så har han inte ens försökt dölja sin identitet.

Så detta är inte det fundamentala problemet med nya elektroniska kommunikationsteknologier. Skillnaden är att trösklarna till kommunikation och till offentligheten har sänkts. Det har blivit lättare och snabbare att uttrycka sig förgripligt och dessa förgripligheter kan snabbt få en mycket vid spridning.

Att tonen har förråats i det offentliga samtalet är ett mycket uppmärksammat problem. Och det har blivit ett problem som inte bara drabbar makthavare som landshövdingen, utan även "vanliga" människor – både vuxna och skolungdom.

Så det är svårt att förstå vad det är som hindrar åklagaren Theo Rydén att väcka åtal. Och hans ordknappa förklaring bidrar ju inte till att räta ut frågetecknet.

– Brott har inte gått att styrka och förundersökningen har lagts ner.

Man kan möjligen gissa sig till åklagarens motivering. Men min fantasi räcker faktiskt inte till.

När landshövdingen kommenterade åklagarens beslut för GA så hade hon ännu inte bestämt sig för om hon ska överklaga till överåklagaren.

Det tycker jag att hon bör göra. Ja, jag vill gå ett steg längre än så. Hon har ett ansvar mot alla andra mindre uppmärksammade offer för hotelser och andra former av trakasserier. Och ett ansvar mot alla framtida offer. Alla drabbade ungdomar, alla mobbade, alla skrämda och förtalade. Här finns en chans att sätta ner foten och visa att vi inte accepterar att man ostraffat kan överträda alla anständighetens gränser för vad man kan säga om och till sina medmänniskor.

Och lagens väktare, i form av åklagarkåren, ska få en andra chans att demonstrera att man faktiskt använder de möjligheter som står till buds. Om inte, så kanske överåklagaren åtminstone orkar förklara varför det inte skulle vara möjligt i det här fallet.