LEDARE
Under helgerna har en del uppmärksamhet ägnats åt en undersökning som visar att det är en myt att ungdomar återvänder till sina hemkommuner när det är dags att bilda familj.
Bakom undersökningen ”De ungas flykt till staden” står Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping. Hon jämförde antalet 18-åringar per kommun år 2005 (SCB) med hur många 25-åringar som sju år senare fanns i samma kommun. Bara i 40 av landets 290 kommuner fanns det lika många eller fler, vilket innebär att 250 kommuner tappade dessa invånare under denna period. Studien har kritiserats för att ha en alltför snäv åldersgräns, många väntar i dag med att skaffa familj till ganska långt efter 25-årsdagen. Men enligt Mellander är trenden den samma även om man sträcker ut spannet till både 30 och 40 år.
I en längre artikel i Expressen finns många intressanta kommentarer och analyser. En viktig faktor, kanske den viktigaste, är självklart tillgången på arbete.
Frågan om landsbygdens villkor är hyperaktuell och det är bara att hoppas att aktualiteten håller i sig fram till valet.
Huvudfrågan är vad landsbygden ska vara bra för. Ett ställe för rekreation för den stressade storstadsmänniskan, en plats där arbetskraft ska födas upp till de snabbt växande tätorterna? Eller en tillgång för de största utmaningarna vi står inför, vi liksom resten av världen, att klara klimatet genom mer hållbar mat- och energiproduktion? Förutom att erbjuda god livskvalitet.
Trots att väldigt mycket av näringslivets verksamheter i dag är oberoende av var de finns så förläggs det mesta till städerna. Städer som växer så det knakar och har stora problem att husera alla som dras till jobb och allt annat som en stad kan erbjuda.
Tillgången på arbetskraft sägs vara en stor förklaring till att företagen väljer städer där det finns ett större utbud av arbetskraft. Det må så vara men frågan är om det väger lika tungt som att bedriva verksamhet på en ort där konkurrensen om arbetskraften är mycket mindre än i staden. På orter med liten omsättning på arbetsmarknaden har man en helt annan lojalitet, både frivillig och oönskad eftersom det inte finns något att välja på.
För Gotlands del finns en enorm potential som många andra glesbygder i landet saknar. Vi har ett helt unikt utbud av såväl restauranger och kultur som offentlig service som ö-läget tvingar fram. Ett utbud som kan delas av långt fler än som bor här i dag.
Statens bidrag till en positiv utveckling står bland annat i det självklara: att upprätthålla de goda kommunikationer som finns i dag och inte medvetet försämra den helt avgörande faktorn för Gotlands utveckling.