LEDARE
Landsbygden fortsätter att vara aktuell i debatten vilket är glädjande. Jag hoppas verkligen att denna aktualitet håller i sig fram till den 14 september och att alla partier deltar och bidrar.
Tyvärr handlar mycket av debatten om att spela skuldpingis om vem som övergett landsbygden mest. Många bemödar sig inte med att läsa de olika partiernas faktiska landsbygdspolitik och drivna frågor utan för okritiskt vidare ”sanningen” om att ingen bryr sig.
Många drar också slutsatsen att eftersom ingen bryr sig måste de som bor och verkar på landsbygden rösta på det parti som lyssnar: Sverigedemokraterna. En röst på SD räknas dock inte som en protest mot något utan det ger mandat till ett parti som har som hela sin kärnidé att slita isär samhället. Ingen kommer att veta att en röst på SD är en protest.
Regeringen har beslutat att alla beslut ska landsbygdssäkras. Det vill säga att man ska analysera hur besluten påverkar landsbygden. Även Gotland har nyligen antagit en C-motion om landsbygdssäkring av alla beslut i regionfullmäktige på Gotland.
Sveriges Radio kanske också skulle fundera på en liknande modell. Häromdagen presenterades årets sommarpratare och det visar sig att bland pratarna finns det fler som bor på Södermalm i Stockholm än hela Sverige söder om Södertälje. Yrkesgruppen journalister är också, som vanligt, väl representerad.
Medias Stockholmsperspektiv, även utanför Sveriges Radio, är ett klart samhällsproblem. Landsbygden kommer med i nyhetsrapporteringen genom pittoreska telegram som läses upp som underhållning.
Men på landsorten har vi lokaltidningar och SR-stationer, något som många förorter till Stockholm kan drömma om.
Deras kommuner undslipper i stort sett all mediegranskning.
Att påstå att politikerna övergett landsbygden är också en haltande logik. Det finns politiker runt om i hela landet som jobbar hårt för sina kommuners bästa.
Det är i riksdag och regering man saknar landsbygdsperspektivet och det kan nog hänga ihop med medias Stockholmsfixering. För att ”komma fram” i medierna behöver man vara i Stockholm och göra saker som får medierna att nappa. Insatser för landsbygden har här låg prioritet.
Medialiseringen av politiken är både förödande och fördummande. Politiker tänker mer på hur de strategiskt ska presentera sina ”utspel” för bästa möjliga mediebevakning än att bedriva politik med en tydlig linje och kontinuitet.
Apropå det här med mediegenomslag undrar man hur arrangörsstaben för Alliansens ”val-kick-off” tänkte. Antingen har man ett internt möte eller så har man ett öppet möte där man är medvetna om att bilder sprids.
Hysteriskt hoppande och klappande människor med en tillika hysterisk person på scen som kommenderar hårdare klapp och högre rop ger inte en bild av en pigg och peppad allians utan ett desperat frälsningsmöte.
Stämningen var säkert både varm och hög i lokalen men för oss som får bilderna via sociala medier blir det bara patetiskt och pinsamt.
Enda fördelen är väl att de flesta nu har glömt den välregisserade korvgrillningen i Maramö.