Att tala om landsbygd och befolkning i samma mening brukar sällan vara särskilt uppmuntrande. I tisdagens Dagens Nyheter står dock att läsa att det för första gången på flera år flyttar fler personer till än från landsbygden. Kommunchefen i Strömsund, Anders Andersson, talar till och med om ett ”trendbrott”.
Det är självklart någonting positivt att människor väljer att flytta till landsbygden. Avfolkningen har varit ett stort problem som har satt fart på sig själv – ju fler människor som flyttar in till städerna desto svårare blir det att hålla landsbygden vid liv. Men frågan är om tillväxten är så god som siffrorna vittnar om?
När man tittar på vilka det är som väljer att flytta till landsbygden är det föga förvånande inte personer som vill starta upp en verksamhet eller har fått ett jobb. Som ett exempel lyfts holländare och tyskar fram, vilka har flyttat till glesbygden eftersom de lockats av ”mer plats” och ”bättre luft”. Personer som väljer att flytta av dessa skäl lär dock inte behöva arbeta i den bygd de flyttar till. De behöver dock kunna leva där. Andra lockas av blöjpaket till familjer eller ett gratis körkort.
En annan stor grupp som ger uppsving i befolkningsstatistiken är flyktingar som placeras ut i diverse glesbygder. Att många flyktinginvandrare placeras på landsbygden beror nog i första hand på att det där inte råder någon bostadsbrist, snarare än att framtidsutsikterna för ett nytt liv där skulle vara strålande.
Trots att befolkningsökningen inte endast består av personer som vill starta företag eller arbeta måste denna trend utnyttjas. Det svåra är att få personer att flytta till landsbygden; när de väl är på plats bör samhället göra vad som krävs för att få dem att stanna kvar. Att locka med särskilda privilegier är dock ingen långsiktig lösning.
När det bor människor på landsbygden måste servicen hållas uppe. Och så länge det finns arbetskraft finns möjlighet att erbjuda just detta, men i nuläget försvårar politiken detta.
De viktigaste satsningarna för att få igång en levande landsbygd är att satsa pengar på infrastrukturen; med goda förbindelser blir det enklare att leva på landsbygden, men även att ta vara på de naturresurser som finns. Det allra viktigaste för den vanliga landsbygdsbon torde dock vara att minska den höga kostnaden bensinkostnaden. Utan kollektivtrafik blir många tvungna att ta bilen till jobbet, vilket med Sveriges höga bensinskatt innebär en stor utgift. Om Miljöpartiet fick sätta bensinskatten skulle landsbygden snabbt dö ut.
Det allra viktigaste för att hålla ett levande samhälle igång är att underlätta för företagande, något som blir särskilt viktigt på landet, där det inte sällan är svårare att bedriva sin verksamhet.
Privilegier kan visserligen locka nybyggare till landsbygden, men om de ska stanna kvar krävs riktiga reformer och en landsbygd med framtidstro.