Icke oväntat har styrgruppen för upphandlingen av Gotlandstrafiken satt ner foten och öppnat för varierande hastigheter mellan 22 och 28 knop eller mer i upphandlingsunderlaget.
Om man krävt minst 28 knop hade man i princip kunnat fråga nuvarande rederi hur mycket pengar de ville ha och sedan fick finansminister Ander Borg (M) avgöra hur mycket trafik han anser att Gotland ska få.
Med en mer flexibel hastighet kan det i bästa fall bli fler rederier som vill tävla om Gotlandstrafiken.
Det som ur gotländsk synvinkel är jätteviktig och som kan innebära en ändrig i de gotländska ståndpunkterna, är ett absolut krav, att om det ska bli långsammare fart och därmed längre restid till sjöss, så ska det synas ordentligt på både personbiljetten och fraktpriset.
Med nuvarande fart och bränsleåtgång så blir priset för högt. Genom de höga färjepriserna håller Gotland på att prisa sig ur marknaden. Ska båtarna gå långsammare måste det ovillkorligen återspegla sig i märkbart lägre priser för resenärerna. Annars blir det en katastrof för Gotland om vi får både långsammare båtar och högre priser.
Uppenbarligen är det inte bara jag och delar av LRF, som anser att den nu kända bästa garantin mot stigande fraktpriser är att behålla och höja Gotlanstillägget. De gotländska ståndpunkterna innebär krav på två fastlandshamnar. Idag Nynäshamn och Oskarshamn.
Det är viktigt att detta krav finns kvar, men kanske med en ökad flexibilitet om vilka hamnar det kan vara. Exempelvis är restiden kortare om man går till Västervik, istället för Oskarshamn. Men grundkravet måste vara en nordlig och en sydlig fastlandshamn.
Om det blir långsammare färjor, 30-45 minuter längre resa till sjöss, så finns det mycket att göra på logistiken i hamnarna, så att den totala restiden kortas. Det finns mycket att lära av andra rederier hur man snabbt får på och av alla bilar. Där befinner sig nuvarande rederiet på stenålderstadiet.
I dag lägger staten cirka 500 miljoner kronor om året på Gotlandstrafiken. Även om finansminister Anders Borg skulle lägga på 300 miljoner kronor om året riskerar oljeprishöjningarna att höja biljettpriserna med nuvarande snabbfärjor på 28 knop.
Därför måste gotlänningarna diskutera nya synsätt på Gotlandstrafiken. Men ett absolut krav måste vara att lägre fart på sjön betalar sig med rejält lägre priser för resenärer och frakter.