Lägg om Gotlands näringspolitik
Foto: Unspecified
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det må låta som en partsinlaga när jag uttalar mig om en partivän, men finansministern gör faktiskt helt rätt i att vifta bort kritiken mot den förda ekonomiska politiken. Det är inte trovärdigt av oppositionen att framställa den ekonomiska avmattningen enkom som en konsekvens av svensk politik. Men - och det är nu ordet "nästan" som jag använde i första stycket blir viktigt - olika länder klarar en lågkonjunktur olika väl. Ett land och dess regering ska bedömas inte utifrån oundvikliga konjunkturer, utan om man hanterar dessa bättre eller sämre än andra. När den globala ekonomin går bra ska det gå ännu bättre i Sverige än i omvärlden. När den globala ekonomin mattas av ska den krympa mindre i Sverige än i omvärlden.
Genom att jämföra oss med andra länders välstånd får vi ett mått på vår egen ekonomiska politik. Då visar det sig att Sverige och vår regering har varit mycket framgångsrik. För första gången på decennier tillhör Sverige ett av världens tio rikaste länder (DN 080215). Sverige har inte längre världens högsta skattetryck, utan tvärtom en växande ekonomi som står pall för globala utmaningar.
På samma sätt som Sveriges framgång bör värderas i förhållande till andra länder bör Gotlands framgång värderas i förhållande till övriga Sverige. I den jämförelsen uteblir tyvärr framgångssagan.
Alltsedan 1993, då de mätningar jag har tillgång till tar sin början, har välståndet på Gotland legat kraftigt under det svenska. Vårt välstånd idag är endast 78 procent av genomsnittet i Sverige, och ungefär så har det sett ut sedan 1993.
Häri ryms en svidande kritik gentemot oss som sökt politiska förtroendeuppdrag. Vi har genom decennierna misslyckats med vår viktigaste uppgift; att bygga ett ekonomiskt starkt Gotland.
Låt mig också påpeka att det inte finns några utomstående faktorer som (bort-)förklarar den svaga ekonomin. Det finns länder och kommuner i Europa som är mer isolerade än Gotland som ändå har lyckats fantastiskt väl med sin tillväxt. Inte heller det faktum att man lever i glesbygd behöver försvåra ekonomisk växt. Det finns också länder och kommuner som helt saknar råvaror och andra naturtillgångar, och ändå är bland världens rikaste.
Det är alltså vi själva som avgör om vi ska bli framgångsrika eller inte. Och nog ligger det något förtröstansfullt i det, att vi själva har möjligheten att bli vår egen lyckas smed.
Jag tror att vi behöver ta tre steg för att vända Gotlands ekonomiska kräftgång:
l 1. Vi måste fortsätta att sänka kommunalskatten så att den minst kommer i nivå med genomsnittet i Sverige.
l 2. Vi måste byta spår i vår lokala näringspolitik. Hittills har vi politiker ägnat kraft åt att slussa in skattebetalarnas pengar i företag som vi politiker råkat tro på. I framgångsrika kommuner och länder ägnar sig istället politikerna endast åt att skapa goda grundvillkor för företagande. Därefter får fri konkurrens råda.
l 3. Vi bör identifiera vilka skatter och pålagor från staten som särskilt hämmar den gotländska ekonomin. När vi har en klar bild bör vi förhandla med staten, inte om ännu fler bidrag och ersättningsjobb utan om makten att bestämma själva. På så vis kan den gotländska ekonomin bli den friaste och därmed starkaste i Norden.