Lägg bort titlar för politisk adel
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men sättet som regeringen gjorde det på? Ett haveri. En utomstående konsult får välja på en (!) kandidat, och får betalt för stämpla Odenberg som OK. Och när statsministern skulle beskriva denna process så var han antingen vilseledande, eller också tillhörde han de vilseförda. Varken alternativ A eller alternativ B är bra.
Odenberg är inte enda exemplet på utnämningar där alliansen fått dålig press helt i onödan.
Hur resonerar egentligen regeringen? I en debattartikel i Svenska Dagbladet ger näringsminister Maud Olofsson en bild från insidan.
Olofsson beskriver hur regeringen gått till val på att reformera utnämningspolitiken, och att detta också håller på att ske.
Fler tjänster utlyses öppet och annonseras.
Färre uppdrag går till dignitärer med partibok, inte minst inom Olofssons eget fögderi. (De statliga bolag hon ansvarar för.)
Kandidaters kvalifikationer har testats mot en offentlig kravprofil, så att man kan avgöra om de tilltänkta cheferna har de meriter och egenskaper som krävs för jobbet.
Fler metoder kommer till användning. Bland annat används rekryteringsföretag för att hitta rätt person till rätt post.
OK. Så regeringen är mitt i arbetet med att förvandla en aristokrati till en meritokrati. (Egendomligt nog är det socialdemokraterna som står för den gamla aristokratiska modellen, där den politiska eliten delar ut uppdrag till medlemmar i den egna klassen.)
Jag kan förstå om det känns orättvist att beskyllas för svågerpolitik, precis när man håller på att röja upp. Det är ännu mer begripligt att man känner harm inför socialdemokraternas försök att plocka politiska poäng, när just socialdemokraterna vill ha det gamla systemet kvar.
Men regeringen har ju aldrig satt upp några tydliga mål eller slagit fast en tydlig strategi för hur utnämningspolitiken skall reformeras. Då blir varje avsteg från en öppen process också ett avsteg från vad alliansen sade i valrörelsen.
Så nu är det dags att utfärda konkreta löften, som också är mätbara. Till vilka typer av uppdrag skall man använda en öppen rekryteringsprocess? Hur stor andel av rekryteringarna kommer man att lyckas genomföra enligt nya riktlinjer? Vad är dessa riktlinjer? För vilka typer av uppdrag skall man använda en mer traditionell rekryteringsprocess? Hur långt tror regeringen att man kan komma innan nästa valrörelse?
En viktig anledning till att det brev maktskifte hösten 2006 var att väljarna var trötta på att den insuttna socialdemokratiska regeringen använde utnämningarna som rörelseinternt belöningssystem. Om regeringen till valet 2010 kan visa att man infört en radikalt annorlunda kultur för hur utnämningar går till, att man förändrat på vilka grunder man utser folk till toppuppdrag, ja då är oerhört mycket vunnet. Det handlar om att vinna förtroende för att man verkligen gör det man säger att man skall göra.