Det är ju vanskligt att sia om saken men dagens sammanträde med regionfullmäktige ser ut att kunna klaras av ganska snabbt.
Fullmäktiges ordning är upplagd så beslutsärendena kommer först, interpellationerna sist. De flesta beslutsärenden är redan ”klara” så till vida att de behandlats i nämnderna, de olika partierna har redan kommunicerat i de största frågorna så själva behandlingen i fullmäktige är förutsägbar, om än viktig så klart.
Men de aktuella frågeställningarna, frågor som inte är föremål för några beslut, kommer upp i interpellationsdebatten. Här finns oppositionens möjlighet att öppet och transparent granska majoriteten, vilket är en viktig del av demokratin.
Men det är också en möjlighet för majoriteten att visa upp vad den gör. En partikollega kan ställa en fråga som ställs enbart för att ansvarigt regionråd eller motsvarande, ska kunna berätta vad man gjort. Detta används ganska flitigt i frågestunder i riksdagen till exempel.
I dag ska nio interpellationer behandlas i regionfullmäktige, sju av dessa är ställda av ledamöter som företräder Centerpartiet. Det irriterade förra regionrådet Björn Jansson (S) i hans senaste krönika på Gotlands Folkblad.
Istället för att sura över en aktiv och engagerad opposition kan man se det som en möjlighet att propagera för sin förda politik.
När diskussionerna mer glider in i en allmänpolitisk debatt brukar ordförande markera och föra tillbaka debattörerna till sakfrågan.
Det är så klart bra men också en brist. Vi medborgare får aldrig höra ledamöterna i fullmäktige diskutera just sina allmänpolitiska ställningstaganden. Hur tycker till exempel majoriteten att Socialdemokraternas gamla värdeord som solidaritet och ”alla ska med” harmonisera med de beslut som dagligen tas där ensamma unga människor som rotat sig här skickas tillbaka till ett kaotiskt Afghanistan?
Hur tycker man att det stämmer mot alla de beslut som tas för att minska eller helt dra in personlig assistans till svårt funktionsnedsatta människor? Lite av just denna diskussion kan vi få i dag i och med en interpellation om just LSS och vad konsekvenserna kan bli för Region Gotland när staten drar in på sitt ansvar.
Vi kan också hoppas få svar på om den rödgröna majoritetens inställning till privata aktörer i välfärden står nära den syn som den senaste tiden visats upp på Gotlands Folkblad.
På tal om Gotlands Folkblad hoppas jag att ni läser Lars Thomssons svar här under på Erik Franssons ledare från i lördags.
Att försöka framställa centerpartister och (c-märkta ledarskribenter) i dålig dager verkar prioriterat.
Det har hittills gått så där.
Vi väntar ännu på regionrådet Reinhags svar på vad han menade med sitt påhopp på Lars Thomsson som enväldig despot i byggnadsnämnden.
Man kan onekligen fråga sig vad syftet med dessa attacker är. Särskilt som det egna skinnet är så tunt att den som kräver förklaringar och argumenterar emot det som skrivs på Gotlands Folkblad anklagas för att använda oschyssta metoder och gå till personangrepp.