Det är inte så lätt när man står där framför fiskdisken och stirrar ner på bädden av iskross. Hur var det nu igen, vilka fiskar är utrotningshotade i år? Vilka arter och från vilka fiskevatten? Man minns inte - och går på smakminne i stället för miljömedvetenhet.
Den goda viljan saknas inte. Enligt en opinionsundersökning från Världsnaturfonden, WWF, säger 88 procent av de tillfrågade i 14 EU-länder att de vill köpa fisk från välmående fiskbestånd. Men 70 procent tycker inte att de är de är tillräckligt välinformerade för att välja rätt när de väl är i matbutiken.
Häromveckan presenterade WWF sin fisklista. Grönt för fiskar som kommer från stabila fiskbestånd. Rött för hotade arter. Och gult för något slags mellankategori. Nytt för i år är bland annat att Östersjölaxen lyser röd. Med tanke på alla larmrapporter om övergödning, förgiftning, algblomning, blinda fiskar och sterila bottenpartier, var det inte särskilt förvånande.
Stillahavslax däremot, åtminstone om den har ekologisk märkning, går alldeles utmärkt att äta. Torsk från Östersjön är tydligen ohotad för tillfället, medan man bör se upp med torsken från Kategatt. Fisk och räkor som fångats genom trålning bör man avstå från. Metoden är nämligen en urskillningslös dammsugning av stora havsarealer. Miljömärkta tonfisksorter som albacor och skipjack är gröna, de blå- och gulfenade sorterna rödmärkta.
Såvida man inte går omkring med exempelvis WWF:s senaste fisklista i bakfickan kan det vara svårt att hålla sig ajour med vilka fisksorter som bör undvikas. Det enklaste är faktiskt att titta efter miljömärkningar på förpackningar eller fråga butikspersonalen. Fler borde också fråga efter ekologisk fisk vid restaurangbesök. På det sättet blir restaurang- och butiksägare ständigt påminda om den stora efterfrågan.
Det behövs. För medan konsumenterna vill äta fisk med gott samvete uppmuntras utfiskningen från politiskt håll.
I snart 30 år har EU subventionerat en överdimensionerad fiskeflotta vars krav på vårdslöst höga fiskekvoter ofta tillmötesgåtts. Det har lett till att tre fjärdedelar av fiskebestånden utanför Europas kuster är överexploaterade. För att rädda fiskebestånd och ekosystem måste kvoterna begränsas kraftigt, och arbetet med att reformera fiskeripolitiken till 2013 pågår för fullt.
I förslaget från EU-kommissionen sägs bland annat att fiskekvoterna inte bör överstiga de nivåer forskarna rekommenderar. Det är bra, men samtidigt vill kommissionen fortsätta subventionera fisket med närmare 70 miljarder kronor mellan 2014 och 2020. Till det kommer medlemsländernas egna subventioner, av varierande storlek. Bidragen i kombination med att kvoterna bestäms av ministerrådet ökar risken att kortsiktiga nationella intressen även fortsättningsvis tillåts övertrumfa forskarnas rekommendationer.
Det kan vara bra att tänka på nästa gång man väljer ingredienser till fisksoppan.