I sin monolog om sannolikhet konstaterar Tage Danielsson ”att det som hände i Harrisburg var så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt.” Detsamma gäller fredagens massaker på Sandy Hook Elementary School. Att en människa går in i en grundskola och skjuter 20 barn och sex vuxna, är så overkligt att det sannolikt inte borde kunna hända.
Eller? Skottlossningen är långt ifrån den första massakern i USA:s historia. Hur många gånger ska en sak inträffa för att omvärderas från ”osannolik” till, om inte ”sannolik”, så åtminstone ”fullt möjlig”?
Det betyder inte att sannolikheten att 26 personer skulle dödas just fredagen den 14 december just på Sandy Hook Elementary School var speciellt stor. Däremot var sannolikheten att någonting i den stilen skulle inträffa under det här decenniet tyvärr inte minimal – och den kommer aldrig att bli noll. Däremot kan vi bygga system för att sannolikheten ska närma sig nollpunkten.
Den amerikanska vapenlobbyn har redan propagerat för att vapnen inte ska göras till ”syndabock”, eftersom våldsdåd begås av individer, inte av vapen. Det är givetvis sant. Men ju fler vapen som finns i omlopp – och ju lättare de är att införskaffa – desto större är sannolikheten att ett gevär hamnar i orätta händer.
Alla håller dock inte med om att färre vapen är lösningen. De mest hårdnackade vapenlobbyisterna vill tvärtom göra lagen än mer liberal, så att varje rektor kan ha ett automatvapen i byrålådan. Andra vill just skärpa lagstiftningen, vilket president Barack Obama verkar ha öppnat för. Om det sistnämnda blir verklighet är det inte en dag för tidigt, för få tycker väl – egentligen – att lärare ska behöva ha ett laddat automatgevär vid katedern?