I helgen bestämde sig Omar Mustafa för att lämna sitt nyvunna uppdrag som ledamot i Socialdemokraternas partistyrelse. Bitter lämnade han också alla andra uppdrag inom partiet. Detta efter enpressad vecka som kulminerade när partiordförande Stefan Löfven förklarade att uppdraget som ordförande i Islamiska förbundet samtidigt inte gick att kombinera med att sitta i Socialdemokraternas partistyrelse.
– Det går inte att vara förtroendevald i Socialdemokraterna om man inte fullt upp kan stå upp för partiets värderingar om människors lika värde och jämställdhet mellan kvinnor och män. Det är värderingar som vi bygger hela vår politik på. Det är okränkbart.
Oavsett vad man anser om Omar Mustafas lämplighet – om stormen är berättigad eller begränsad till ett vattenglas – så kommer man inte ifrån att Socialdemokraterna hanterat frågan med alldeles osedvanligt stor klantighet.
Antingen valde man in en person i partistyrelsen som inom loppet av några dagar inte längre platsade. Eller också har man offrat en nyvald företrädare för att man inte vågar försvara utnämningen. Vilket innebär att Socialdemokraterna nu lyckats göra sig ovän med alla.
I en debattartikel i Svenska Dagbladet har Qaisar Mahmood en teori om vad det var som gick snett. Han skriver:
"Förra veckan valde den socialdemokratiska kongressen Omar Mustafa till partistyrelseledamot. Teres Lindberg, ledamot i den socialdemokratiska valberedningen, motiverade valet av Mustafa i Expressen med 'Omar har en profil som ingen annan har i vårt parti. Vi har inga på central nivå som är aktiva muslimer som är en viktig del av vårt parti och det svenska samhället'.
Mindre än en vecka senare har samma Mustafa Omar tvingats lämna sina politiska uppdrag. Kritiken mot honom blev alltför påfrestande för partiledningen. Den muslimska bakgrunden var inte så där lagom färgglad som man hade tänkt sig. Det är som om partiledningen ville knyta till sig en muslim för att locka muslimska röster men inte var beredda att också acceptera Mustafa Omars religiösa idéer. Man ville äta kakan utan att kännas vid den."
Qaisat Mahmood utvecklar sedan hur kvoteringstanken motverkar sina egna goda syften. Människor reduceras till representanter för den grupp de anses tillhöra. Uppdelningen i "vi" och "dom" förstärks.
"Att den socialdemokratiska partiledningen bortsåg från Omar Mustafas bakgrund och idéer i valet av honom är resultat av ett kvoteringstänkande där människor som uppfattas tillhöra vissa resurssvaga kollektiv upphör att vara intressanta som individer."
Genom att glömma bort värderingarna när man jagade företrädare med "rätt" etiketter har Socialdemokraterna nu skadat sitt eget förtroende. Överallt. Oavsett gruppindelning.