Först utarmas den en gÄng starka offentliga sektorn genom nedskÀrningar och genom att kommunalpolitiker och tjÀnstemÀn glömmer sitt uppdrag och leker privatföretagare med "kunder". Sedan kommer snabba lÄngtgÄende privatiseringar.
Folk börjar fÄ nog nu. DÄ sÀtts starka krafter i rörelse för att svenska folket ska Àndra sin kritiska instÀllning till vinstuttag ur skattefinansierad verksamhet. MÀngder av lÀnder har faktiskt förbud mot detta.
LO föreslÄr vinsttak. Socialdemokratins partistyrelse gÄr emot och föreslÄr öppna rÀkenskapsböcker och kvalitetskontroll. Insyn Àr förstÄs utmÀrkt, om den nu mot förmodan skulle gÄ att upprÀtta. Men nÀr Àr kvalitén tillrÀcklig?
Den följdfrÄga som instÀller sig Àr vem som ska ta pÄ sig uppgiften att sÀga: KÀra Äldringar ni har det alldeles tillrÀckligt bra nu. Lite mer tacksamhet vore passande. Skattepengarna ska nu gÄ till spekulanternas vinster.
Eller: Nu Àr det verkligen nog med kvalité i skolan. Det behövs inte fler böcker till skolbiblioteken (om de överhuvudtaget finns), Varken fler lÀrare eller högre lÀrarlöner. Nu mÄste vinsterna fÄ sitt. SÄ mycket samhÀllskunskap har ni vÀl lÀrt er.
Detta framstÄr som verklighetsfrÀmmande skrivbordkonstruktioner för att fÄfÀngt försöka blidka ett nÀringsliv man sedan lÀnge backat för. Hyckleri.
Med kinder blossande av nypÄkommen feministisk iver förfasar man sig i Dagens Nyheter över att vinster endast tillÄts i mansdominerade verksamheter.
Som om inte spekulationskapitalet inom vÄrd och skola Àr mansdominerat.
Den borgerliga desperationen över opinionslÀget blir tydlig nÀr krönikören à sa Moberg i samma tidning hÀvdar att kritiker mot vinster i vÀlfÀrden egentligen föresprÄkar lÄga kvinnolöner. Eller nÀr chefredaktören pÄstÄr att Lena Sommestad varnat för kvinnligt företagande i allmÀnhet.
Vinstkritiken rörande vÀlfÀrden kan förstÄs lÀtt leda över i kritik mot det vidgande gapet mellan vinst och löneandel inom hela nÀringslivet.
Ăr det den logiken som gör att borgerligheten tappar sansen?