Det sägs att det finns frågor man inte kan prata om i den offentliga debatten. Invandring till exempel. Hur mycket detta ämne än diskuteras så påstår somliga att man inte får ha åsikter om invandring.
Ett mer verklighetsförankrat påstående värt att prata om är att man blir utpekad som snudd på högerextremist om man tycker att det är bra att företag går med vinst. Vinstdrivande företag har blivit ett skällsord. Hur i hela världen gick det till?
Alla företag måste gå med vinst, det lilla hushållet likväl som AB Sverige. Men i dag talas det om vinstdrivande företag i bemärkelsen multinationella företag som har sina konton i skatteparadis. Debatten är knappast nyanserad.
Ännu värre blir det om man pratar om kultursektorn. Där kan det ibland vara känsligt att ens nämna ordet pengar. Förutom när det handlar om att staten/kommunen ska slanta upp bidrag.
Konst och kultur är inte business.
Jaså?
Hur ska då kulturföretagaren kunna finnas?
I går hölls ett mycket intressant seminarium i frågan arrangerat av Almi. Cirka 30 kulturföretagare fick två timmars föreläsning om hur artisten Madonna skulle ha gjort. "What would Madonna do?" är rubriken på operasångaren och debattören Rickard Söderbergs sätt att närma sig ämnet.
Som operasångare kan man knappast anklagas för att förespråka kommersiell kultut a la Stefan och Krister.
Det är tänkesättet han vill åt, att man måste se sig själv som företagare och konstnär, inte företagare eller konstnär.
Och att man måste bestämma sig för syftet med ens konstnärskap. Är det en hobby vid sidan om eller är det något man vill jobba med på heltid. Hamnar man i det senare ställningstagandet så måste man också inse att man är företagare.
Så enkelt är det enligt Rickard Söderberg som ni också kunde läsa en debattartikel av i går på GT:s kultursidor.
Men hur ska man våga språnget? Att vara konstnär är att lämna ut sig själv, tänk om ingen vill ha det man presterar? Att göra en affärsplan, marknadsföra sig själv, sälja sina tjänster eller produkter kan vara förknippat med en hel del ångest för många kulturarbetare.
Ja, men allt måste man inte göra själv. Ett viktigt råd är att skapa nätverk, stötta varandra och inte minst: använd sociala medier.
Och igen: man måste inte. Men vill man så måste man inse att man är en företagare och då kan man välja: ska jag vara det fullt ut eller ska jag jobba lite svart emellanåt och ha min försörjning av ett annat jobb?
Rickard Söderbergs tankar är både självklara och provocerande. Och kan förresten appliceras på vad som helst i ens liv: sätt ett mål, gör en plan, börja jobba, fortsätt jobba, nå ditt mål.
Det är inte enkelt men betydligt enklare än att lita på turen att nån ska upptäcka ens talanger av ren slump.