Krypskyttet mot kollektivavtalen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
På de borgerliga ledarsidorna förfasar man sig och hävdar med dårars envishet att personalen minsann redan har bra lön.
Sämre än avtalen
Konsekvent förtiger dock skribenterna att de anställda på den aktuella salladsbaren inte har avtalspension, sjuklön, övertidsersättning, semesterersättning eller någon som helst form av försäkringsskydd.
Folkligt stöd! Det lär det knappast bli tal om med dessa kort på bordet. Det är lika tråkigt att gång på gång läsa samma gamla soppa. De har ju redan bra lön! Pyttsan!
Det är endast löntagarna som är de stora förlorarna. Skrapar man det lilla minsta på ytan så kommer fakta fram. Borgerliga ledarskribenter borde skämmas som så uppenbart förtiger sanningen.
I Sverige har vi inget lagligt skydd för lägsta löner. Det är juridiskt helt okej att betala så lågt som tjugo eller fyra kronor timmen, det är faktiskt fullt möjligt med noll kronor i timmen om det inte finns kollektivavtal.
I Sverige har vi valt att överlämna ansvaret för anständiga löner och anställningsvillkor till arbetsmarknadens parter.
Parterna, som är fackets och arbetsgivarnas organisationer förhandlar fram, skriver under och står gemensamt bakom den etablerade svenska modellen.
Samma som svensk lag
Inför medlemskapet i EU åkte våra politiker till Bryssel och deklarerade att Sverige minsann inte tänkte införa en endaste liten rad eller stavelse av unionens arbetslivsregler och bestämmelser via vår lagstiftning. Argumentet var givetvis att arbetsmarknadens parter klarade detta själva genom kollektivavtalen.
Den svenska kollektivavtalsmodellen är alltså i stort sett det samma som svensk lag och lagar skall man ju följa.
När arbetsgivare, stora eller små, inte följer dessa regler är det väl inte så konstigt att det vidtas fackliga åtgärder för att få arbetsgivare att följa de regler som förhandlats fram.
Det krypskytte mot kollektivavtalen som de borgerliga ledarskribenterna nu ägnar sig åt kan inte innebära annat än att de vill skrota den svenska kollektivavtalsmodellen.
Arbetsfred och stabila villkor
Man kan fråga sig om de vill ha slut på dagens ordning och reda på arbetsmarknaden? Vill de inte att arbetstagarorganisationerna levererar arbetsfred, stabila villkor, återhållsamhet och konkurrensneutralitet i utbyte mot anständiga lönegolv och tydliga arbetstidsregler och ledighet?
I stället för krypskytte borde de borgerliga ledarskribenterna i ärlighetens och konsekvensens namn argumentera för lagstiftningsvägen om det nu är dit de vill komma.
Men sanningen är nog så enkel att målet är att vi som enda land i västvärlden skall ha en totalt avreglerad arbetsmarknad?
I så fall, kommer lika säkert som amen i kyrkan, vi att slå nytt europarekord i antal konfliktdagar. För kamp- och stridsviljan hos de fackliga organisationerna är oförändrat stor för den svenska kollektivavtalsmodellens försvar.