Krympande partier fungerar som företag
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I riksdagsvalet i år är 7 080 123 svenska medborgare av en population på 9 340 682 berättigade att rösta. Av de drygt sju miljonerna röstberättigade är totalt cirka 255 515 medlemmar i något av riksdagspartierna - siffrorna är inte helt säkra, partierna har lite olika sätt att räkna sina medlemmar. Men omkring 6 745 000 röstberättigade är alltså inte medlemmar i något parti.
Kan man ändå anse det försvarbart och demokratiskt berättigat att dessa partier - som alltmer liknar företag - har så stor makt? När blir det till exempel dags för "demokrati på nätet" eller någon annan form av underlag för vilka som ska fatta beslut i de allt färre frågor som avgörs nationellt och inte av EU?
I Sveriges riksdag sitter hela 349 ledamöter, utsedda av sju partiers företagsstyrelser, även kallade partiledningar. De är skattemedelsfinansierade, med väl tilltagna löner och en mängd förmåner som andra inte ens kan drömma om. Inget fel i det om de är aktiva och effektiva, starka och självständiga och inte i första hand agerar för sitt eget karriärmässigt bästa eller enbart för sitt parti, utan för landets bästa.
De bör till exempel prestigelöst klara av att ingå överenskommelser med partier över blockgränserna om de tycker lika i en för folket och landet viktig fråga.
Klart att de som styr landet ska ha bra betalt och förmåner och hjälpmedel som underlättar deras arbete. Det ska dock inte vara möjligt att ha andra omfattande sysselsättningar utanför huvuduppgiften som riksdagsledamot. Sådant upplevs som direkt stötande av uppdragsgivarna som betalar ledamöternas löner, nämligen det arbetande och skattebetalande folket. Man ska inte kunna sitta i en massa styrelser, jobba som advokat eller skriva böcker och spela teater samtidigt som man representerar folket, det påverkar det viktiga arbete man utsetts eller valts till att utföra som riksdagsledamot.
Med tanke på hur få som egentligen står bakom de företag, förlåt: partier, som avgör vilka som ska sitta i riksdagen, är det även dags att fundera över varför dessa företagsliknande partier ska utse landshövdingar (behövs sådana alls?) och nämndemän i domstolar.
Jag har ingen färdig lösning på hur man ska omorganisera styret av Sverige, men det är dags att börja fundera över hur det ska se ut i framtiden. En tanke är att antalet riksdagsledamöter bantas med hälften, att de som är kvar får dubbelt arvode jämfört med i dag och förbjuds ha andra uppdrag under tiden som de sitter i riksdag och regering.
Och - viktigt! - att man inför äkta, direkta personval så att nya, fria krafter kommer in på egna meriter och med eget och personligt ansvar direkt gentemot sina väljare. Lite som i Finland: fria riksdagsledamöter utan vinande partipiskor och uppförandemanualer att rätta sig efter.
Man bör också titta på om det är rimligt att man i dagens snabba och rörliga värld har så väldigt långa uppehåll som man har i Sveriges riksdag; dels under sommaren men också över julen. En seriös diskussion kring frågan om rejäla förändringar av riksdagens sammansättning och arbetsordning börjar bli nödvändig. Snart.