Kvinnors kroppar har i alla tider varit föremål för diverse mer och mindre brutal manipulation för att anpassa olika ideal. Det är knappast något nytt att kvinnokroppen inte duger som den är. Även om det i dagens värld inte handlar om att dra åt en korsett för att få getingmidja utan mer drastiska åtgärder som inte sällan innefattar kirurgiska ingrepp.
Eller att tillsätta nervgift under huden eller föda upp miljontals tuppar för att komma åt ett uns av ämnet som vi kan spruta in för att fylla ut och "markera".
Oavsett samhällets kvinnosyn anser jag att det egna ansvaret för sin egen kropp väger tyngre än historisk dumhet.
Nu har man upptäckt att ett vanligt fransktillverkat bröstimplantat är hälsoskadligt och bör plockas ur.
Diskussionen som uppkommer handlar dock inte om det absurda i att det är så många som berörs och varför det blivit norm med bröstimplantat i fullt friska bröst. Nej, det handlar om tillverkarens eller klinikernas skyldighet att ersätta de farliga implantaten med mindre farliga.
Jag har inga moraliska invändningar mot dem som väljer att stoppa in främmande föremål i kroppen, gift som silikon eller tuppkamsextrakt. Det smittar inte och de betalar ur egen ficka så det finns ingen anledning att protestera mot felanvända skattepengar.
Kvinnors starka drivkraft att vara till behag skär genom alla samhällsklasser och ideologier. Det tycks inte finnas några gränser för vad som anses helt normalt att göra med kvinnors kroppar för att de ska behaga tillräckligt.
Det anses fortfarande oerhört provocerande att helt och hållet strunta i hur man ser ut. Om "man" är en kvinna, vill säga. Eftersom det inte finns några normer för hur en man "får" se ut kan han heller inte bryta mot dem.
Sedan p-pillret uppfanns har en mängd forskning och empiri visat på skadliga biverkningar som till och med kan vara dödliga. Har p-pillren stoppats för den skull? Har de ens försetts med en röd triangel?
Nyligen avslöjades att det redan finns preventivmedel skapade för män men att läkemedelsbranschen inte utvecklat dem för att det saknas efterfrågan. Männen är för rädda för biverkningarna...
Jag var inte med på den tid p-pillret lanserades men har svårt att tänka mig att det gjordes efter mångårig påtryckning från kvinnorna?
Jag vet däremot att när det väl kom så var det en enorm lättnad för kvinnor som slapp vara livrädda att bli gravida.
Detta eftersom även kvinnor har sexualdrift, också de vill ligga utan konsekvenser, ett faktum som dock än i dag inte är accepterat utan anses som avvikande.
Självklart ska inte män utsättas för onödiga risker bara för att kvinnor gjort det genom alla tider, men varför mäts inte riskerna för kvinnorna med samma måttstock?