Kritik inom partier vanlig
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men uttalandet är symptomatiskt för alla partier - de vill gärna framstå som om de har högt i tak och att alla diskussioner är lika tacknämliga. Och att de är välkomna oavsett när. Dock ska man ha klart för sig att partier inte gillar interna kritiker - speciellt inte ett valår som detta.
Liberala Ungdomsförbundet skrev i förra veckan ett brev till folkpartiets partiledning där de uppmanar ledningen att avsätta den flyktingpolitiske talesmannen Mauricio Rojas. Och självklart får ungdomarna inget svar från partiledningen utan Lars Leijonborg och de andra i ledningen hoppas att de kan tiga ihjäl kritiken. Men skulle någon fråga om de ogillar ungdomsordföranden Fredrik Malm på grund av kritiken skulle de unisont säga att de anser att partiet har högt i tak och välkomnar kritik.
Det är fel att hävda att alla politiker vill tysta sina motståndare -- för så är det naturligtvis inte. Men en gemensam fasad är viktigt för att partierna inte ska hamna i interna bråk som dominerar mediebilden. En partiledarstrid exempelvis tar ju fokus från politiken och sätter den på personkonflikter istället.
Många kritiska röster
Socialdemokraterna är rätt bra på att "tillåta" oliktyckare - även om de förstås inte släpps in i de finare salongerna runt Rosenbad. Men kritikerna inom socialdemokratin är många och har toppositioner i framför allt kommunpolitiken. Fast hur överseende partiet kommer att vara med ungdomsförbundsordföranden Anna Sjödins fylla som ledde till polisingripande och fyllecell på lördagsnatten är svårbedömt.
Socialdemokratin har inga kritiker på ledande regeringspositioner, men har påfallande ofta kritiker som varit statsråd - som Kjell-Olof Feldt, Lena Hjelm-Wallén med flera. Och det säger en del om hur det partiet är uppbyggt. Medan man har makten känner man sig maktlös och efteråt kommer kritiken. Mycket får väl sägas vara statsminister Göran Perssons fel då kritikerna ofta kritiserar hans ledarskap snarare än partiets hållning i sakfrågor.
Politik handlar om viljan till förändring och det är självklart att ett medlemsbaserat parti aldrig kommer att vara helt överens om åsikter, problemlösningar eller vilka företrädare som är bäst. Idédebatten och partiet mår bra av diskussioner men illa av strider - och det är väl därför som partiledare som Lars Ohly hävdar att det handlar om "bredd och mångfald", medan han egentligen vore glad om kritikerna skulle tystna så här åtta månader före valet.