Flera gånger återkom hon till frågan. Kristdemokraternas partisekreterare Acko Ankarberg undrade hur det egentligen hade sett ut i svensk skola om inte hennes parti funnits. I början av 1990-talet drev KD igenom att man skulle skriva in några rader om värdegrund i den svenska läroplanen.
Få svenska föräldrar skulle väl säga att det är värdegrunden som är det avgörande för svensk skola. Värderingar ja, men dem skapar man inte genom papperstigrar.
I fredags firade Kristdemokraterna sina första 20 år i riksdagen. Fler hade nog gärna fått fira. Jubileumsseminariet i riksdagen var snarare intressant än välbesökt. Med 80 personer i publiken gav riksdagens andrakammarsal en känsla av att alla redan hade lämnat festen. Men för dem som tagit sig dit gav Acko Ankarbergs panelsamtal, med kolumnisten Marie Söderqvist, tidigare journalisten Willy Silberstein och Dagens Nyheters politiske redaktör Peter Wolodarski förhoppningsvis viktiga insikter.
Den tidigare partiledaren Alf Svensson satt på första raden - bildligt och bokstavligt. Ingen nu levande före detta partiledare är så stor i sitt parti som Svensson. Han tog KD till riksdagen och regeringen 1991, och till succévalet 1998.
"Valet 1998 var KD:s största framgång, och största misslyckande", sade Peter Wolodarski. Alf Svensson borde ha försökt bilda regering, ta initiativ till ett maktskifte. Istället satt Göran Persson kvar, ohotad trots tillbakagången.
Under förra mandatperioden avreglerades apoteksmonopolet. Fastighetsskatten gjordes om till en betydligt mer förutsägbar avgift. KD gjorde vardagen enklare för många hushåll. Få belönar partiet för det.
"Jag har svårt att säga vad Kristdemokraterna står för", förklarade Peter Wolodarski på fredagen, när Acko Ankarberg flera gånger hade försökt driva panelsamtalet i riktning mot värdegrunden i läroplanen. Gamla segrar gör ingen glad. Ankarberg försökte sig på "nu har vi för första gången en ungdomspolitik i Sverige". Vad den består i kom man aldrig in på, eftersom det konstaterades att Margot Wallström (S) ju faktiskt var ungdomsminister redan 1988 (och hon i sin tur efterträdde Ulf Lönnqvist på den posten).
Enligt undersökningsföretaget Novus var mer än en tredjedel av KD:s röster i förra valet stödröster. Folk som ville ha en fortsatt alliansregering lät KD stanna i riksdagen.
Om Fredrik Reinfeldt inleder ett mer omfattande samarbete med Miljöpartiet kommer stödröstarna sannolikt överge KD nästa gång. Då blir det inga fler jubileum.
Det finns ett politiskt utrymme för Kristdemokraterna. Om partiet hade förmått fylla sin slogan "verklighetens folk" med innehåll hade det inte behövt förlita sig på stödröster.
Kristdemokraterna är ett parti utan strategi, utan politik och i princip utan väljare. Man ordnar fint jubileum i riksdagens andrakammarsal, men lockar inte ens 100 personer. KD:s bästa tid är verkligen inte nu.