Kristdemokraterna hette KDS en gång i tiden. Kristen Demokratisk Samling började, skulle man hårdraget kunna påstå, som ett marginellt parti för pingstvänner.
Efter en 27 år lång ökenvandring tog sig partiet över fyraprocentsspärren till riksdagen. Undan för undan erövrade partiet nya grupper med ganska olika värderingar, men alla fann de något de gillade hos partiet som ville bli som Kristdemokratiska partier i andra europeiska länder. Det vill säga stora och breda.
Men det stora och breda har mest blivit profillöst och suddigt. I ett försök att hålla väldigt olika grupper av Kristdemokrater nöjda samtidigt har man valt en medelväg som inte leder någonstans. Och intrycket nu är att alla är rätt missnöjda. Oavsett om de räknar sig som socialliberala, höger eller kristen höger eller något annat eller inget alls.
Efter rekordvalet 1998 (11,8 procent) har det bara gått utför. Partiet framstår som alliansens mest undanskuffade. Om jag rätt förstod partiledaren Göran Hägglund i Ekots lördagsintervju så ska Kristdemokraterna nu vinna opinionen genom att profilera partiet som alliansens snällaste och mest moraliska. Nog känns det som att han försöker slå näven i ett helt rangligt bord. Det håller inte.
I går lanserade Mats Odell sig själv som en alternativ partiledare. Vid gårdagens presskonferens sammanfattade han läget:
"Kristdemokraterna befinner sig i den värsta krisen sen partiet bildades och har inga tydliga strategier för att få det att vända."
Den analysen är nog riktig. Men Mats Odell är ju inte knivskarp han heller. Och frågan är ju om en 64-årig sparkad minister med revanschbegär är rätt man att leda partiet i framtiden.
Åldern är inte problemet. Den är nog till och med en tillgång nu när de andra partiledarna är så unga. Men det krävs ju mer än lång politisk erfarenhet för att bli en bra partiledare.
Det är naturligtvis intressant hur Kristdemokraternas ledarstrid slutar. Men om partiet inte förmår formulera ett starkare politiskt alternativ så riskerar det sin existens. Och då är det ju rätt ointressant vem som är kapten på ett sjunket skepp.