LIBERAL KOMMENTAR
Det pågår ett krig där ute. Ett globalt krig, utan vapen och flygplan, som ingen kan eller vill stoppa. Det är ett krig där det gäller att vara med från början, tänka strategiskt, samarbeta och se längre än till nästa bokslut.
I kriget om talangerna står alla mot alla: land mot land, företag mot företag, och det går inte att neutralt placera sig vid sidan av. De företag som vill konkurrera på en allt mer globaliserad arbetsmarknad, måste anstränga sig för att vara attraktiva arbetsgivare till framtidens begåvningar, som i allt större utsträckning kommer att kunna välja och vraka bland jobberbjudandena. Det gäller i viss mån redan nu då många svenska företag, trots hög arbetslöshet, säger sig ha svårt att hitta rätt kompetens.
I den konkurrensen har ingen råd att rata välutbildade människor med lång arbetslivserfarenhet. Ändå är det vad svenska företag gör, inte bara en gång, utan på löpande band. I dag är över 60 000 utlandsfödda akademiker arbetslösa. Ännu fler utlandsfödda, med kunskaper i bland annat ekonomi och teknik, har jobb som inte motsvarar deras utbildning.
På Tillväxtdagarna, som arrangerades i Linköping i veckan, berättade en före detta bankchef från Bagdad, med utmärkta kunskaper i engelska, att hon under sina första två år i Sverige aldrig ens kallades till en anställningsintervju, trots intensivt jobbsökande.
Därefter fångades hon upp av en bank som satsar på att skapa attraktiva praktikplatser för utlandsfödda civilekonomer, för att på så sätt bredda sin rekryteringsbas och förvalta en del av den kompetens som kommer till Sverige varje år.
Det är en modell väl värd att kopiera för andra som vill hävda sig i den globala konkurrensen. För som LKAB:s vd Lars-Eric Aaro uttryckte saken, så måste företagen börja ”anställa hela befolkningen”. För LKAB:s del handlar det om att rekrytera fler kvinnor. På andra arbetsplatser är det män som saknas. Samma sak gäller givetvis även andra variabler, som ålder och etnicitet. Sannolikheten att ett företag hittar rätt person till rätt plats ökar om rekryteringspoolen är så stor som möjligt.
Det bör svenska företag ha i bakhuvudet. Massiva pensionsavgångar, kombinerat med en allt mer kunskapsintensiv arbetsmarknad, där delar av arbetskraften dessutom enkelt kan välja att jobba utomlands, gör att krigsliknelsen när det gäller att locka talanger inte är en överdrift.
När det kriget drar i gång på allvar har Sverige och våra företag två val. Antingen gillar vi läget och ger oss ut i hetluften, eller så stannar vi kvar på marken.