Kriget mot terrorn - ett topphemligt problem
Säkerhetsparadoxer.Foto: Björn Larsson Ask/SCANPIX
Foto: Björn Larsson Ask/SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men också den som sympatiserar med motiven måste se med oro på Washington Posts omfattande reportage Top Secret America, som skildrar den expansion av den amerikanska säkerhetstjänsten som följt på Kriget mot terrorn.
Det är ett krig där fienden är vag och skiftar över tiden, och så även slutmålet. Dessutom är det utomordentligt svårt att säga om det har varit framgångsrikt.
Lägg därtill det faktum att ett konstant krigstillstånd försätter befolkningen i ett tillstånd av kronisk oro. Och att instiftandet av nya myndigheter med diffusa mandat är vådligt för den medborgerliga insynen och medborgarnas rättigheter.
Ett helt Detroit, eller 854 000 amerikaner, har godkänts för hemliga jobb med den högsta säkerhetsklassningen.
Sammantaget är nästan 1 300 statliga myndigheter och närapå 2 000 privata företag på ett eller annat sätt inblandade i säkerhetsarbetet.
En stor del av nattväktarstatens kärnuppgifter, försvar och skydd av medborgarna, har alltså lagts på entreprenad. Det får konsekvenser för medborgarnas möjlighet att utkräva ansvar. Och hemlighetsstämplingarna gör den lilla insyn som kunde ha funnits praktiskt taget obefintlig.
Även om man utgår från att de flesta i detta säkerhetsindustriella komplex drivs av goda föresatser är ett så stort system närapå omöjligt att övervaka, än mindre att styra, också för den mest välmenande av ledare. Övergreppen mot fångar i Abu Ghraib är ett illustrerande exempel på hur den ena handen inte vet vad den andra gör.
Samtidigt bör man ha klart för sig att även om omfattningen är störst där så är problemet inte unikt för USA. Fallet med de två terrormisstänkta män, som år 2001 avvisades från Sverige till Egypten där de riskerade att bli torterade, visar att rättigheter kan åsidosättas i namn av ett högre syfte också här hemma.
Washington Posts ambitiösa reportage kommer säkerligen att föranleda reaktioner från den amerikanska politikens topp. Man får hoppas att det inte bara resulterar i en ny granskande myndighet, ytterligare ett lager byråkrati över en redan överväxt säkerhetsapparat.
Vad som behövs är i stället en saklig diskussion, inte bara i USA utan också i Sverige och resten av världen, kring hur utvecklingen kan vändas.
Fokus måste återigen bli de medborgerliga fri- och rättigheter vars försvar motiverade den väldiga tillväxten i säkerhetsapparaten från första början. Risken är annars att dessa rättigheter sätts på undantag i än större utsträckning i framtiden.