Kreditgivning á la pilsnerfilm
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det var knappast något som staten med finansmarknadsminister Mats Odell i spetsen heller hade väntat sig. Mitt under en mandatperiod då staten ägnat sig åt att minska sitt företagsinnehav tillkommer ett nytt i en krisbank.
Av den senaste rapporteringen att döma verkar utlåningen till Sparbankstiftelserna - vilkas aktier i Swedbank man tog över - bara varit toppen på ett isberg. SEK har varit vidlyftiga och lånat ut pengar till alltifrån finska kommuner till isländska banker och haft värdepapper i USA. I de sista två fallen med kreditförluster på en halv miljard som resultat.
Den typen av engagemang kan knappast vara förenlig med uppdraget, vilket till och med anas av myndighetens namn, att ge kredit för att gynna svensk export. Till detta skall fogas andra fakta som att SEK har hjälpt de svenska affärsbankerna att finansiera sina riskfyllda affärer i Baltikum.
SEK har trots riskåtaganden på över 300 miljarder kronor i fjol endast givit futtiga dryga 100 miljoner i vinst, det vill säga i storleksordningen en tredjedels promille. Nu skall det naturligtvis sägas att bolagets syfte naturligtvis inte är att ge så stor vinst som möjligt utan att hjälpa svenska företag att finansiera sin export.
Problemet är att bolaget inte nöjt sig med det, utan gått utanför den ramen och ägnat sig åt mer eller mindre kommersiell kreditgivning.
Detta uppenbarligen utan att ta betalt för den risk man tagit på sig.
Vad staten genom SEK de facto ägnat sig åt är att med skattemedel i ryggen idka prisdumping på lånemarknaden. Inte heller verkar det ha funnits något klart skönjbart mål för verksamheten, utan man förefaller, utöver lånen som gått till exportföretagen, ha givit strökrediter lite här och där.
Det rapporteras att bolaget är en het kandidat för granskning från Riksrevisionens sida. En sådan kan inte annat än välkomnas, lämpligare granskningsobjekt bland de statliga företagen får man nog leta efter.
Det är inte direkt en välskött finansrörelse som man ser i SEK.
Snarare något som för tankarna till 1990-talets bankkris där statligt ägda banker hade haft vidlyftig utlåning som kostade skattebetalarna många miljarder. Om det inte rent utav är i pilsnerfilmens Ebberöds bank man har närmaste förebild.
Den lånade ut pengar för fyra procent och lånade in mot åtta procents ränta, att konkurs följde förvånar ingen.
Förhoppningsvis går dock Svensk Exportkredit ett mildare öde till mötes, även om den sammantagna är bilden är den av ett statligt företag som haft lite för lösa tyglar och tappat kontakten med ägaren och målen för verksamheten. Ett hett "gör om mig"-projekt för finansmarknadsministern med andra ord.