Kräver Grönsiskan en rejäl giljotinering?
Inte för fotarbete.Foto: Fredrik Sandberg/SCANPIX
Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det finns ett citat om hungrande fransmän som, i ett otal varianter, brukar tillskrivas Marie Antoinette.
"Om folket inte har bröd, kan de ju äta kakor."
Sade hon verkligen det? Över tvåhundra år senare är det nästan omöjligt att skilja hatpropaganda från fakta.
Kommunalrådet Gustaf Hoffstedt sade däremot definitivt det där om vad hyresgästerna på seniorboendet Grönsiskan kan göra efter att deras gemensamma matsal stängts:
- Så som det fungerar för många av oss andra, att man träffas vid vanliga lunchrestauranger. Är det någonstans det är nära till en lunchrestaurang så är det just i Visby. Men jag har varken rätt eller mandat att tala om för dem hur de ska bete sig.
Sedan dess har det bäst snålt. Det är många som är arga. Arga över det sagda. Men kanske framför allt arga över att Grönsiskan blir av med matsalen efter att ha förlorat dagcentralen och terapin. Så arga att insändarna knappt har plats för argument för alla känslor och invektiv.
Förtjänar Hoffstedt att få huvudet avhugget? Är besluten felaktiga? Eller har han bara satt foten i klaveret?
Problemets kärna är att Grönsiskan inte är vad det har varit. Det menar jag bokstavligen. Grönsiskan har varit ett särskilt boende, men det har omvandlats till ett seniorboende.
Särskilt boende är ett äldreboende för dem som har störst behov av omsorg.
Seniorboende är ett äldreboende för dem som har minst behov av omsorg. Det behövs inte ens något biståndsbeslut för att flytta in. Det räcker med att man fyllt 65.
Varför förvandla ett särskilt boende till ett seniorboende? Kraven ökar undan för undan på särskilda boenden. Lever kommunen inte upp till kraven ger länsstyrelsen bakläxa. Man tvingas ordna nya särskilda boenden någon annanstans. Och Grönsiskan fick bli ett seniorboende.
Grönsiskan har blivit av med dagcentral, terapi och nu matsal sedan dess. Äldrevårdens resurser behövs mest i de äldreboenden där omsorgsbehovet är störst. Det tycker jag i grunden är en rimlig prioritering. Seniorboendena Kråkan (Hemse), Vallemo (Klintehamn) och Tjelvargränd (Visby) har för övrigt inte heller gemensamma matsalar.
För de boende på Grönsiskan är det naturligtvis tråkigt att bli av med verksamheter och tjänster som ett särskilt boende ska ha, men som ett seniorboende inte behöver. Några av de boende är också berättigade till mer bistånd än vad ett seniorboende ger. Fyra har frivilligt valt att stanna på Grönsiskan istället för att flytta till ett särskilt boende.
Men som sagt: Grönsiskan är verkligen inte längre det äldreboende det har varit.