I senaste regionfullmäktige, antogs lite nya arbetsredskap, så tillvida att man godkände för användning några nysammansatta och svårbegripliga ord. Och kultureliten applåderade. Nu tycker nog jag förstås att vi bör vara lite försiktiga med att applådera de krångliga orden, de kommer ju sedan igen i tidningsreferat från sammanträdena och de kan lätt komma igen i tidningarnas ledare. Och då är risken att ännu fler tidningar kastas i ”korgen” sedan man läst nyheterna.
En dagstidning ska ju inte bara vara en nyhetsförmedlare, den ska ju också vara en politisk budskapsförmedlare. Då får vi uttrycka oss så vanligt folk förstår. Jag som haft förtroendet att få skriva med regelbundenhet i den här förnämliga tidningen i nära 25 år har många vänner med borgerlig politisk uppfattning. De säger ”Vi håller inte med dej, men du skriver så vi begriper. Proffsen vrider ofta till det så vi hänger inte med.” Kanske något att tänka på för kulturelit och opinionsbildare?
För någon vecka sedan hade lokalradion i sitt program ”Eter” en stor debatt om mjölken som livsmedel. Ja, rent av dess lämplighet. Som starkt hade ifrågasatts av någon forskare, troligen aktieägare i något bryggeriföretag! Mjölken kunde rentav vara farlig som dryck. Jag ryckte till, ringde till radion, för att tala om att jag hade uppnått en aktningsvärd ålder, hur aktningsvärd ville jag inte tala om, för då hade man nog menat att då skulle gubbfan inte få komma till tals.
Jag påstår att den åldern tillkommit därför att jag hela detta långa liv haft mjölken som måltidsdryck. Ja, jag har bälgat så mycket mjölk, så ett hedersmedlemskap i LRF skulle inte chockera. Men nog har väl mjölkbönderna anledning se över sin organisation, inte låter till exempel Systembolaget sina priser fladdra som mjölkens? Och skulle väl aldrig låta dem bestämmas av danskar? Vi svenska konsumenter gnäller ju inte om mjölkpriset.
Men lokalradion hade en det negativas dag, inte en stavelse om min mjölkpropaganda...
Destination Gotland har kommit i lite blåsväder, personalens otrivsel och dålig arbetsmiljö har rapporteras. Är det bulorna och hålen på vår landsväg det? Att skrapas av, och fyllas igen? Destinationens direktörer lär trösta sig med ”att det var bättre förr” och så citerar de Evert Taube i hans Eldarevals: ”Det var bus på Biscaya, och slinger i ett, och vi lova rorgängarna dagg, för på durken det drällde av skyfflar och spett, och vi trampa i glödande slagg”.