Kort påföljd blev ännu kortare
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I fredags kom hovrättens dom mot de tre ungdomar (17,17 och 18 år) som högg ner, överföll och sparkade en ung man på Irisdalsgatan i Visby. Offret var nära döden. I den uppmärksammade tingsrättsdomen fälldes alla tre för medhjälp till mordförsök och dömdes till skyddstillsyn, vilket många ansåg var en alltför mild dom. I hovrättsdomen bedöms bara två av ungdomarna kunna fällas för grov misshandel. Straffen blir ännu lite lindrigare. Den tredje frias.
Här beror det dock inte på att knivhugg bedöms som misshandel. Däremot anser sig hovrätten inte kunna fälla någon för knivdådet. Rätten kan inte vara säker på vem som höll i vapnet, och man anser sig inte ha stöd för att påstå att knivhuggningen skett gemensamt och i samförstånd.
Lindomemålet förändrade svensk lagstiftning. I Lindome skedde ett besinningslöst rånmord där två åtalade gick fria efter att ha skyllt på varandra. Det blev folkstorm. Så småningom ändrades lagstiftning så att alla inblandade skulle kunna fällas för ett brott, även om man inte kunde fastställa vem som utdelat dödsstöten. Men bara så länge brottet utfördes "gemensamt och i samförstånd".
Var går gränsen för "gemensamt och i samförstånd"? Tingsrätten och hovrätten bedömde detta olika. Jag hoppas att man kan få prövningstillstånd för detta mål i Högsta domstolen. Målet är viktigt för framtida rättstillämpning. Och vem vet, om inte de utdelade straffen kan få gärningsmännen att inse vidden av vad de gjort, då kan kanske en lång process bidra till insikt.