Jag minns en intervju jag såg för många år sedan. En hötorgsmålare fick frågan om hans tavlor är konst. Han svarade:
– Konst? Konsten är att sälja skiten.
När det gäller offentlig konst är det tyvärr ofta en annan typ av cynism som råder. Konsten, det är att köpa skiten.
Hur viktig är konsten? Och hur värdefull? Det tycks vara väldigt olika vid olika tillfällen.
Sedan 1937 finns det en statlig rekommendation, den så kallade procentregeln. Minst en procent av byggkostnaden ska anslås till konstnärlig utsmyckning. Det är en rekommendation som många men inte alla kommuner följer.
När kommuner och regioner köper konst verkar det dock vara viktigare att stödja konstnärerna än att utsmycka byggnaderna. Man köper ofta på dyrast tänkbara sätt – och anskaffar ny konst från gallerier eller beställer verk av samtida konstnärer. Och med nya verk är det som med nya bilar. De tappar mycket i pris så fort man rullar ut dem från butiken. Försök sälja en nyköpt litografi, så kommer du att upptäcka hur det är.
Pengarna till konst skulle räcka mycket längre på olika andrahandsmarknader. Men offentliga inköp av konst tycks som sagt egentligen inte handla om utsmyckning, inte om att tillhandahålla mesta möjliga skönhet för allmänheten, utan om kulturpolitik.
Då är den viktigaste handlingen avslutad just i och med köpet. Konstnären har ju fått sina pengar oavsett vad man gör med verket. Kanske är det därför som regioner och kommuner är så dåliga på att förvalta den konst som de redan äger. Den är ju redan köpt och har därmed fyllt sin viktigaste funktion och tappat sitt politiska värde. Kvar finns "bara" konstverket.
Därför kan det bli som med Tyra Lundgrens relief som GA skrev om nyligen. Konstverket fick följa med på köpet i en kommunal fastighetsförsäljning. Det satt fast i väggen med några skruvar. Det var lätt att ta med sig. Men konstverket lämnades kvar ungefär som en heltäckningsmatta eller en toalettspegel.
Det var först när konstverket skulle auktioneras bort av den nya ägaren som det tog hus i helsicke. För det finns ju faktiskt många medborgare som tycker att konst är viktigt.
Många borde ha anledning att ha synpunkter på hur regionen anskaffar och förvaltar sin konst. Inte minst de skattebetalare som finansierar verksamheten. Det är ju ett sanslöst slöseri som pågår om regionen först köper för dyrt och sedan låter konstsamlingen liksom långsamt avdunsta och upplösas i tomma intet.
Ärligt talat tycker jag nog också att konstnärerna borde synpunkter. För hur kul är det egentligen att lägga ner sin själ i något, som sedan behandlas med ett sådant bekymmersfritt lättsinne av den resursstarka köparen?