Häromveckan firades "En köpfri dag" i många länder: Ett startskott för både politiker och andra individer att våga välja framtidsvägen med lagom och därmed minskad konsumtion. Det ger bättre miljö, mer fri tid, tryggare privatekonomi och högre livskvalitet.
Å andra sidan sägs en extra platt-tv vara bra för samhällsekonomin, sysselsättningen och för dem som jobbar åt oss i fattiga länder. Särskilt om den snabbt går sönder.
Men är det inte märkligt att samhället sägs vara beroende av att folk lägger ner tid på att tillverka, sälja och köpa saker - som inte gör oss ett dugg lyckligare?
Ett grundläggande problem är att vi har valt ett tillväxtberoende ekonomiskt system, där mer blir samma sak som bättre. Enligt Demoskop hade halva svenska folket redan 2005 insett att ekonomisk tillväxt totalt sett är dåligt för miljön. Enligt Eurobarometern vill de flesta svenskar i dag också ha en mer långtgående klimatpolitik.
Om alla konsumerade lika mycket som vi svenskar, skulle det behövas tre jordklot för att naturresurserna skulle hinna återskapas i samma takt som vi förbrukar dem. Även för planeten som helhet förbrukas naturresurserna snabbare än de återskapas.
I längden kommer således konsumtionen att minska, vare sig vi vill eller inte. Den fråga vi därmed står inför är om vi vill försöka göra en genomtänkt och någorlunda smidig övergång, eller fortsätta blåsa upp tillväxtballongen tills den spricker.
Alternativet till urusla arbetsvillkor i fattiga länders fabriker, sägs vara att arbetarna får det ännu sämre. I vissa fall kan det bli så, i alla fall på kort sikt, men vi kan delvis motverka det.
Samtidigt vet vi att den miljöförstöring som ökad konsumtion medför kommer att drabba de allra flesta på jorden, inklusive kommande generationer, väldigt hårt.
Fler arbetare i fattiga länder måste få jobba för sina egna länders behov istället. Vi kan handla mindre och öka deras inkomster genom att gå med på rättvisa och bindande globala handelsregler, betala ett skäligt pris för det arbete de utför åt oss och sluta förstöra deras miljö.
Det går inte att förhandla med naturens villkor. Däremot är det fullt möjligt att ändra ekonomins villkor och därför är det vad vi måste göra.
En omfattande offentlig debatt om minskad konsumtion är central i underlättandet av en snabbare och smidigare övergång till den nya ekonomin - en ekonomi som är anpassad till människor och miljö istället för tvärtom.