Uppslaget i gårdagens GA, med berättelsen om Lena Gieses och Maths Närstens problem med att få bygglov för ett café i Tofta, visade hur motigt det kan vara för företagare, när hindren i deras väg blir onödigt många och onödigt höga. Det är sådana erfarenheter som får redan etablerade företag att dra öronen åt sig och hugade företagare att helt avstå från det livsvalet.
Det kan talas om Gotlands stora arbetsgivare, man kan hoppas på stora nyetableringar eller till och med på de där statliga "ersättningsjobben". Men det är i de små företagen som jobbtillväxten sker. Det är de små företagen som måste våga och vilja växa. Och det måste finnas de som vill och vågar gå från anställning till företagande.
På samma uppslag fick Gotlands partier svara på ett antal frågor. Bland annat: "Regionen är långt ner på listorna när företagsklimatet rankas. Hur vill ni ändra på det?"
Av någon anledning fastnade jag för Vänsterpartiets svar, som efter några ord om färjetrafik och vuxenutbildning löd:
"Bra, korrekt service och information. Bra dialog och genom att jobba tillsammans kring konkreta projekt för utveckling."
Vad kan det vara för konkreta projekt? Det vet ingen något om. Och Vänsterpartiet vet antagligen ännu mindre.
Men det är Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt som meddelat alla småföretagare i välfärden att "guldruschen är slut". Och i förra veckan var det Gotlands ledande vänsterpartist Brittis Benzler som stod i GA:s valbar och förklarade hur lätt det skulle vara att bara ombilda vinstdrivande välfärdsföretag till sådana som inte får ge vinst. Vilket i praktiken skulle beröva dessa företagare allt de investerat och allt de byggt upp.